Go to Top

Snårigt regelverk om skolskjuts

Reglerna om skolskjuts ser lite olika ut beroende i vilken skolform eleven går i och om eleven går i en kommunal eller fristående skola som ligger i hemkommunen eller i en annan kommun. I det här inlägget gör jag ett försök till att sammanfatta hur reglerna ser ut.

Snårigt regelverk

Alla elever som kommunen har placerat i hemkommunens kommunala förskoleklass, grundskolor, grundsärskolor och gymnasiesärskolor har rätt till kostnadsfri skolskjuts om behov finns.

Elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den som kommunen skulle ha placerat dem i, i en skola i annan kommun än deras hemkommun eller i en fristående skola har endast rätt till skolskjuts om det kan ges utan att organisatoriska och ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Om en elev har växelvis boende hos två vårdnadshavare i samma kommun kan eleven få skolskjuts från båda adresserna, under förutsättning att behov finns. Om den ena bostaden ligger i en annan kommun än elevens hemkommun gäller rätten till skolskjuts endast i förhållande till bostaden i hemkommunen.

Krav på individuell bedömning i varje enskilt fall

Vid bedömningen ska kommunen ta hänsyn till elevens ålder, färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller annan särskild omständighet. Det ska göras en individuell prövning av förhållandena för den elev som ansöker om skolskjuts.

Många kommuner har antagit riktlinjer för skolskjuts i kommunala regler. Ofta finns det ett krav på ett visst minsta avstånd. Det är dock viktigt att komma ihåg att man inte kan gå strikt på färdvägens längd, kommunen måste göra en individuell bedömning.

När det gäller funktionsnedsättning är det en omständighet som måste beaktas i kommunens bedömning av elevens behov av skolskjuts. Det behövs dock ett läkarintyg för att kunna styrka att eleven har behov av skolskjuts. I princip ska det vara fråga om en varaktig funktionsnedsättning, har eleven fått en funktionsnedsättning efter en olycka kan det vara fråga om “annan särskild omständighet”.

Nu i höst har jag stött på fall med elever som 2019 haft skolskjuts men nu i år så har kommunen inte beviljat fortsatt skolskjuts. Jag kan tycka att det är lite märkligt att kommunen gör två olika bedömningar utifrån samma underlag. Mitt råd är att överklaga och se till att läkarintyget är uppdaterat och tydligt.

Regelverket är snårigt och personligen kan jag tycka att det är för restriktivt eftersom det riskerar att begränsa det fria skolvalet. Elever som har skilda vårdnadshavare som bor i olika kommuner har inte heller samma möjlighet till skolskjuts. Det finns absolut ett behov att se över skollagens bestämmelser.

/Jennie Elfström

Så överklagar du ett beslut till Skolväsendets överklagandenämnd

Detta är tredje delen i en serie om barns och elevers rätt till särskilt stöd. I den här delen ska vi berätta om hur du går till väga för att överklaga ett beslut till Skolväsendets överklagandenämnd, SÖN.

Till SÖN kan du överklaga beslut om åtgärdsprogram, mottagande i särskolan, förlängd skolplikt och flera andra beslut. Läs mer om vilka beslut du kan överklaga på SÖN:s hemsida.

Texten är ett utdrag från Justly. Juristfirman Vide var en av vinnarna i Post- och telestyrelsens innovationstävling “Förenkla för föräldrar” 2015. Tack vare prispengarna kunde vi bygga Justly – som ska hjälpa alla föräldrar, även de som har svårt att läsa eller förstå. Texten är skriven på klarspråk. Just nu är Justly under uppdatering och är därför inte tillgänglig, men vi kommer att publicera några texter från Justly här på Juristfirman Vides hemsida tills dess Justly publiceras igen. Vi hoppas att texten kan vara till hjälp för dig som är förälder och som undrar över ditt barns rättigheter i skolan.

1. Skriv ett överklagande

Så här skriver du ett överklagande:

    1. Skriv vilket beslut du vill överklaga.
    2. Skriv hur du vill att beslutet ska ändras.
    3. Skriv varför du vill att beslutet ska ändras.
    4. Skriv ditt namn, personnummer, adress, telefonnummer och mejladress.
    5. Skriv ditt barns namn, personnummer och adress.
    6. Om du vill: Skicka med intyg eller andra dokument som du vill att SÖN ska läsa.

Du behöver en fullmakt om ditt barn är 18 år

Om ditt barn har fyllt 18 år är det barnet själv som ska överklaga. Om du vill överklaga ett beslut åt ditt barn även om barnet har fyllt 18 år, behöver du ett papper som visar att du får det – en fullmakt. Ditt barn ska skriva under fullmakten.

2. Skicka överklagandet till den som fattade beslutet

Skicka överklagandet till skolan som fattade beslutet – inte direkt till SÖN. Du ser exakt vart du ska skicka överklagandet i beslutet som du har fått. Om det inte står i beslutet kan du fråga skolan.

Du måste skicka överklagandet i tid

Ditt överklagande måste komma fram till skolan före en viss tid efter att du fick beslutet som du överklagar. Det står i beslutet när du måste överklaga senast. Om du skickar in överklagandet i tid så skickar de det vidare till SÖN.

3. Vänta på SÖN:s beslut

När SÖN har fått ditt överklagande går det till så här:

      1. En handläggare på SÖN läser ditt överklagande.
      2. Handläggaren skickar överklagandet till skolan, som skriver ett svar.
      3. Du får läsa deras svar.
      4. Du får skriva vad du tycker om svaret till SÖN, om du vill.
      5. Handläggaren på SÖN kanske tar reda på vad du och skolan tycker om varandras svar igen. SÖN undersöker tills de vet om skolan har följt de lagar som finns.
      6. SÖN bestämmer vad de tycker, och skriver ett beslut.

4. Du får SÖN:s beslut

SÖN skickar sitt beslut hem till dig. I beslutet står det om SÖN har upphävt beslutet eller inte.

 

 

 

Vänd dig till rätt myndighet om ditt barn inte får rätt hjälp i skolan

Detta är andra delen i en serie om barns och elevers rätt till särskilt stöd. I den här delen ska vi berätta om vilken myndighet som du som förälder kan vända dig till om ditt barn inte får rätt stöd i skolan, eller blir utsatt för kränkningar, diskriminering eller dålig arbetsmiljö.

Texten är ett utdrag från Justly. Juristfirman Vide var en av vinnarna i Post- och telestyrelsens innovationstävling “Förenkla för föräldrar” 2015. Tack vare prispengarna kunde vi bygga Justly – som ska hjälpa alla föräldrar, även de som har svårt att läsa eller förstå. Texten är skriven på klarspråk. Just nu är Justly under uppdatering och således inte tillgänglig, men vi kommer att publicera några texter från Justly här på Juristfirman Vides hemsida tills dess Justly publiceras igen. Vi hoppas att texten kan vara till hjälp för dig som är förälder och som undrar över ditt barns rättigheter i skolan.

Har skolan tagit fel beslut om hjälp till ditt barn?

Överklaga beslutet till skolan.

Du kan till exempel överklaga om skolan har bestämt att ditt barn:

  • inte ska få ett åtgärdsprogram
  • ska gå i en särskild undervisningsgrupp
  • ska gå i särskola
  • inte får gå i särskola
  • inte får gå i en viss gymnasieskola.

Läs mer på Skolväsendets överklagandenämnds hemsida.

Får ditt barn inte rätt undervisning?

Kontakta Skolinspektionen.

Du kan skicka en anmälan till Skolinspektionen om ditt barn inte får den undervisning som barnet har rätt till. Du kan till exempel skicka en anmälan om:

  • skolan inte har tagit reda på om ditt barn behöver särskilt stöd
  • barnet inte får undervisning i alla ämnen som ingår i timplanen
  • skolans huvudman inte tar emot och utreder klagomål.

Läs mer på Skolinspektionens hemsida.

Har en lärare eller förskollärare gjort fel?

Kontakta Skolinspektionen.

Du kan skicka en anmälan till Skolinspektionen om ditt barns lärare eller förskollärare har gjort något dåligt, eller inte gör det en lärare ska göra.

Läs mer på Skolinspektionens hemsida.

Har ditt barn blivit diskriminerat av skolan?

Kontakta Diskrimineringsombudsmannen.

Du kan skicka en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen om en vuxen på skolan har kränkt eller behandlat ditt barn orättvist på grund av barnets

  • kön
  • etniska tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuella läggning
  • ålder

Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens hemsida.

Har ditt barn blivit kränkt eller mobbat?

Kontakta Skolinspektionen.

Har ditt barn inte blivit diskriminerat, men kränkt eller mobbat för något annat? Då kan du skicka en anmälan till Skolinspektionen.  En del av Skolinspektionen heter Barn- och elevombudet. De tar hand om anmälningar om kränkningar och mobbning.

De kan också hjälpa dig att få pengar (skadestånd) om skolan eller förskolan inte har gjort det de ska för att ditt barn ska må bra och känna sig tryggt i skolan.

Läs mer på Skolinspektionens hemsida.

Har ditt barn en dålig arbetsmiljö i skolan?

Kontakta Arbetsmiljöverket.

Ditt barn har rätt till en bra arbetsmiljö. Det betyder att barnet inte ska skadas, bli sjukt eller må dåligt av skolarbetet eller huset som skolan ligger i. En dålig arbetsmiljö kan till exempel vara:

  • många och höga ljud som gör det svårt att koncentrera sig
  • saker som barnet blir stressad av
  • osäkra eller trasiga leksaker på skolgården som barnet kan skada sig på
  • gifter i huset som skolan ligger i.

Läs mer på Arbetsmiljöverkets webbplats.

Har ditt barn en dålig arbetsmiljö i förskolan?

Kontakta kommunen där förskolan ligger.

Ditt barn har rätt till en bra arbetsmiljö. Det betyder att barnet inte ska skadas, bli sjukt eller må dåligt av något i förskolan. En dålig arbetsmiljö kan till exempel vara:

  • många och höga ljud
  • saker som barnet blir stressad av
  • osäkra eller trasiga leksaker på gården som barnet kan skada sig på
  • gifter i huset som förskolan ligger i.

Kommunen där ditt barns förskola ligger kan svara på frågor om både barnens och personalens arbetsmiljö i förskolan.

Det spelar ingen roll om ditt barn går i en kommunal förskola eller i en fristående förskola, kommunen kan hjälpa dig ändå.

Om du inte vet vem i kommunen du ska kontakta, fråga personalen i förskolan.

Är skolan eller förskolan inte tillgänglig för ditt barn?

Kontakta Diskrimineringsombudsmannen.

Skolor och förskolor ska vara tillgängliga för alla – också för barn med en funktionsnedsättning. Ditt barn har till exempel rätt att:

  • få den hjälp barnet behöver
  • få information som barnet förstår och kan ta till sig
  • kunna ta sig in i och ut ur alla rum i skolan eller förskolan.

Du kan skicka en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen om ditt barn har en funktionsnedsättning och tycker att skolan eller förskolan är otillgänglig på något sätt.

Om skolan eller förskolan är otillgänglig kan den behöva betala pengar till ditt barn. Det kallas för diskrimineringsersättning.

Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens hemsida.

Har ditt barn ett annat problem?

Kontakta Skolinspektionen.

Skolinspektionen arbetar för en god utbildning i en trygg miljö. De tar emot anmälningar om många olika sorters problem i skolan och förskolan. Så om du inte vet vilken myndighet du ska vända dig till, kan du börja med Skolinspektionen.

Läs mer på Skolinspektionens hemsida.

 

Elevers rätt till extra hjälp i skolan

Detta är första delen i en serie om barns och elevers rätt till särskilt stöd. I den här delen ska vi berätta om elevers rätt till extra hjälp i skolan.

Texten är ett utdrag från Justly. Juristfirman Vide var en av vinnarna i Post- och telestyrelsens innovationstävling “Förenkla för föräldrar” 2015. Tack vare prispengarna kunde vi bygga Justly – som ska hjälpa alla föräldrar, även de som har svårt att läsa eller förstå. Texten är skriven på klarspråk. Just nu är Justly under uppdatering och således inte tillgänglig, men vi kommer att publicera några texter från Justly här på Juristfirman Vides hemsida tills dess Justly publiceras igen. Vi hoppas att texten kan vara till hjälp för dig som är förälder och som undrar över ditt barns rättigheter i skolan.

Elevers rätt till extra hjälp i skolan

Alla barn har rätt att få den hjälp de behöver i skolan, för att utvecklas och lära sig så mycket som möjligt. Skolan ska ge varje barn vad just det barnet behöver. Om den vanliga undervisningen inte räcker, ska barnet få extra hjälp.

Här kan du läsa om vilken sorts extra hjälp ditt barn kan ha rätt till.

Barn ska kunna nå skolans kunskapskrav

Ditt barn ska få tillräcklig hjälp för att nå kunskapskraven i läroplanen. Det betyder att barnet ska kunna få minst godkänt betyg i alla ämnen, när barnet får betyg. Om ditt barn har lätt att nå skolans kunskapskrav ska barnet få hjälp att lära sig mer, och utvecklas så långt som möjligt.

Alla som arbetar i skolan har ett ansvar för att varna om en elev inte kommer att nå kunskapskraven. De ska också varna om eleven kan få svårt i framtiden att nå målen, även om eleven just nu kan nå målen. Eleven kanske har svårt att koncentrera sig eller mår psykiskt dåligt.

Ditt barn ska direkt få extra hjälp, om någon misstänker att barnet inte kommer att nå kunskapskraven. Det finns två sorters extra hjälp:

  • Extra anpassningar
  • Särskilt stöd

Extra anpassningar – när skolan ändrar på undervisningen i klassrummet

Om ditt barn behöver extra hjälp ska skolan först ändra på den vanliga undervisningen, så att den passar barnet bättre. Det kallas för extra anpassningar.

Vad kan skolan ändra?

Extra anpassningar kan till exempel betyda att ditt barn får:

  • hjälp att planera sitt skolarbete
  • särskilda läroböcker eller datorprogram
  • hjälp att förstå och passa tider
  • extra tydliga instruktioner för att sätta i gång arbetet
  • hjälp att förstå texter som barnet tycker är svåra
  • arbeta tillsammans med en speciallärare en kort tid, kanske två månader
  • prata om sådant som är svårt med en skolpsykolog.

Skolan måste hjälpa ditt barn direkt

Skolan måste börja ge ditt barn extra anpassningar direkt, så fort barnet behöver hjälpen. Skolan får inte vänta tills de har gjort en utredning.

Skolan ska se till att hjälpen fungerar

Ibland räcker inte de extra anpassningarna för att barnet ska utvecklas och lära sig det som behövs. Då ska skolan ge barnet mer hjälp. Om läraren inte kan hjälpa barnet själv, i klassrummet, ska läraren eller någon annan anmäla det till rektorn. Då kanske barnet behöver särskilt stöd.

Särskilt stöd – när extra anpassningar inte räcker

Om de extra anpassningarna inte räcker ska skolan göra mer. Skolan ska ta reda på vilken hjälp de behöver ge ditt barn. Skolan ska ta reda på om barnet behöver särskilt stöd.

Skolan ska samarbeta med dig och ditt barn

Skolan ska samarbeta med dig och ditt barn när skolan utreder om barnet behöver särskilt stöd. Då får du berätta vad som fungerar för ditt barn, och vad som är svårt. Det är viktigt att skolan lyssnar på er för att hjälpen ska lyckas.

Skolan ska ta hjälp av experter

Skolan ska ta hjälp av experter för att utreda om barnet behöver särskilt stöd.

Personal från elevhälsan ska hjälpa till med utredningen. Det kan vara en specialpedagog, skolläkare, skolsköterska, skolpsykolog eller skolkurator.

Skolan kan också behöva ta hjälp av experter som inte jobbar i skolan. Det kan vara en logoped, eller någon som jobbar på barnhabiliteringen eller på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Så här arbetar skolan med särskilt stöd

1. Skolan undersöker hur barnet har det idag.

Det kallas för kartläggning. Den ska skolan skriva ner. I kartläggningen ska skolan svara på frågor som:

  • Vad fungerar bra för barnet?
  • När fungerar det bra?
  • Vad är svårt?
  • Vilka vuxna hjälper barnet?

2. Skolan skriver vad barnet behöver för att kunna lära sig.

Det kallas för pedagogisk kartläggning. Kartläggningen ska leda till en bedömning om skolan tycker att barnet behöver särskilt stöd eller inte.

3. Rektorn beslutar om barnet behöver särskilt stöd.

Om rektorn tycker att ditt barn behöver särskilt stöd, ska rektorn skriva ett beslut om att ditt barn ska få särskilt stöd.

Om rektorn inte tycker att barnet behöver särskilt stöd, ska rektorn skriva ett beslut om att barnet inte ska få särskilt stöd.

Ett beslut om att barnet ska få särskilt stöd, eller inte ska få särskilt stöd, kan överklagas.

4. Skolan skriver en plan för det särskilda stödet

Sedan skriver skolan ett åtgärdsprogram. Det är en plan för vilket stöd barnet ska få. Där ska det stå:

  • vad barnet behöver (behov)
  • vad barnet ska få lära sig, eller vad barnet ska kunna göra (mål)
  • alla saker skolan ska göra för att hjälpa barnet (åtgärder)
  • vem som ska göra varje sak (ansvar)
  • när skolan ska prata om hur det går (uppföljning)
  • när skolan ska kontrollera hur stödet har fungerat (utvärdering).

Du och barnet ska få vara med och säga vad ni tycker att det ska stå, när skolan skriver åtgärdsprogrammet.

5. Skolan testar olika stöd tills de hittar rätt

Skolan utvärderar det särskilda stödet för att se hur stödet (åtgärderna) har fungerat. Du och barnet ska få vara med och säga vad ni tycker, när skolan utvärderar åtgärdsprogrammet.

Om åtgärderna inte fungerar, testar skolan andra. Då ändrar skolan åtgärdsprogrammet. De ska testa vad som blir bäst för ditt barn. I början kanske du och skolan behöver prata ofta om hur det går, och göra ändringar. Senare kanske du och skolan inte behöver prata lika ofta.

Om skolan har beslutat om ett åtgärdsprogram, men du tycker att de har skrivit fel saker, så kan du överklaga beslutet. Då kontaktar du kommunen eller en myndighet. Vilken myndighet du ska kontakta beror på vad som har hänt. I nästa avsnitt ska vi berätta mer om det här.

Vilka sorters särskilt stöd kan barn få?

Särskilt stöd kan vara många olika saker. Det viktiga är att ditt barn får den hjälp som just ditt barn behöver. Skolan kanske behöver testa många olika sorters särskilt stöd, men den måste hitta ett stöd som fungerar. Här kan du läsa om några sorters särskilt stöd.

Barn kan få särskilt stöd i klassrummet

Helst ska ditt barn få det särskilda stödet i klassrummet, tillsammans med sina vanliga klasskamrater. Särskilt stöd i klassrummet kan vara att:

  • ditt barn får träna på att skriva eller läsa
  • ditt barns lärare använder ett anpassat sätt för att prata med ditt barn
  • ditt barn får en egen stödperson i klassrummet
  • ditt barn får en liten del av sin undervisning utanför klassrummet
  • ditt barn får anpassade läromedel
  • ditt barn får tekniska hjälpmedel, till exempel olika datorprogram
  • skolan ändrar något i klassrummet, till exempel för att ditt barn inte ska störas av ljus eller ljud.

Barn kan få undervisning utanför klassrummet

Om barnet behöver det, kan barnet få undervisning utanför klassrummet en tid.

Undervisning utanför klassrummet kan vara olika saker. Barnet kan till exempel få undervisning tillsammans med andra elever än sina vanliga klasskamrater, eller bli undervisad av andra lärare. Det kallas för särskild undervisningsgrupp. Kanske har ditt barn lättare att lära sig i en sådan grupp, till exempel om barnet behöver mer tid på sig.

En annan typ av undervisning utanför klassrummet kallas för enskild undervisning. Då får barnet arbeta ensam med en lärare.

Barn kan få anpassad studiegång

Om det behövs kan skolan ändra timplanen eller målen i ditt barns undervisning. Det kallas för anpassad studiegång. Då får barnet kanske fler eller färre undervisningstimmar. Kanske tar skolan bort ett eller flera ämnen från barnets schema. Det är viktigt att skolan ordentligt tar reda på om sådant stöd verkligen behövs, så att barnet inte missar undervisning i onödan.

Rektorn beslutar om vissa sorters särskilt stöd

Det är bara rektorn på skolan som får besluta att barnet behöver särskild undervisningsgrupp, enskild undervisning eller anpassad studiegång. Andra former av särskilt stöd kan till exempel en specialpedagog besluta om.

Om du tycker att skolan gör fel

Tycker du att skolan gör sitt jobb dåligt? Kanske ger den inte ditt barn rätt stöd? Då finns det olika sätt att förbättra situationen för ditt barn. Prata först med läraren eller rektorn. Det är ofta det snabbaste sättet att ändra något.

Kommunen eller en myndighet kan hjälpa dig

Skolan gör inte sitt jobb, om den ger ditt barn fel (eller inget) stöd. Då kan du få hjälp av kommunen, eller en myndighet. Myndigheten undersöker hur skolan arbetar. Myndigheten kan kräva att skolan löser problemen snabbt. Vilken myndighet du ska prata med beror på vad du behöver hjälp med.

Skriv ner allt som händer och allt skolan bestämmer

Det är bra om du skriver ner allt du och skolan pratar om och bestämmer, på papper eller på datorn. Det är också bra om du skriver ner dåliga saker som händer, till exempel saker som barnet berättar. Då blir det enklare komma ihåg vad du och skolan har bestämt, eller att något hände en viss dag. Det blir också enklare att visa det för skolan, eller en myndighet, senare.

Seger i Högsta förvaltningsdomstolen i mål om tilläggsbelopp!

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har i mål nr 1320-19 idag den 17 februari 2020 meddelat dom i ett mål om tilläggsbelopp. Ombud för friskolan var Jennie Elfström och Mattias Elfström. Samma dag har HFD dömt i ett liknande mål om tilläggsbelopp – 5544-18. I båda målen har HFD dömt till skolornas fördel.

I det mål som vi var ombud i hade Trollhättans kommun bestämt att bevilja halva det belopp för tre elever med omfattande funktionsnedsättning, som skolan hade ansökt om i tilläggsbelopp. I beslutet skrev kommunen att timersättningen avseende tilläggsbelopp för 2017 halverats i förhållande till ersättningen under 2016. Nedsättningen motiverades med att antalet beviljade veckotimmar ökat samtidigt som de avsatta medlen i kommunens budget endast ökat marginellt. De avsatta medlen i 2017 års budget bedömdes därför endast räcka till en ersättning motsvarande halva det tidigare beviljade beloppet. Förvaltningsrätten avslog överklagandet. Målet överklagades till Kammarrätten, som menade att likabehandlingsprincipen inte kunde tillämpas direkt och tilläggsbelopp kunde inte beviljas utifrån en fastslagen budgetram, utan skulle prövas individuellt.

Domen överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen, som prövade hur storleken på tilläggsbeloppet för en elev med ett omfattande behov av särskilt stöd skulle bestämmas – individuellt eller med utgångspunkt i en budgetram.

Vi är otroligt glada för att Högsta förvaltningsdomstolen idag meddelat att tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas utifrån den enskilde elevens behov.

Bl.a. konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att bestämmelsen om tilläggsbelopp i 10 kap. 39 § första stycket skollagen vidare har ändrats, bl.a. mot bakgrund av rättsfallet från 2012, i syfte att tydliggöra att det ska göras en individuell bedömning av varje elevs unika behov, såväl när det gäller frågan om ett tilläggsbelopp ska lämnas eller inte, som när det gäller tilläggsbeloppets storlek (prop. 2015/16:134, s. 25). Domstolen skriver vidare att det framgår av skollagen och dess förarbeten samt av praxis, att det beträffande tilläggsbelopp för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska göras en individuell bedömning avseende varje elevs unika behov. Bedömningen ska, förutom frågan om ett tilläggsbelopp över huvud taget ska lämnas, också avse tilläggsbeloppets storlek. Det står vidare klart att likabehandlingsprincipen inte kan tillämpas direkt i fråga om tilläggsbelopp.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar också att bestämmelserna i 14 kap. 1 och 2 §§ skolförordningen om fastställande av bidrag per kalenderår och ändringar av bidrag under budgetår ger visserligen intryck av att även tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i de ekonomiska förhållandena i hemkommunens egen verksamhet eller utifrån en förutbestämd budgetram. Mot bakgrund av reglerna i skollagen och hur dessa kommit att tolkas saknas emellertid lagstöd för en sådan ordning.

Högsta förvaltningsdomstolen skriver slutligen att utgångspunkten vid bestämmandet av storleken på ett tilläggsbelopp ska vara att elevens behov av stöd kan tillgodoses i praktiken. Beloppet ska vara skäligt.

Vi har drivit den här ståndpunkten i flera hundra mål om tilläggsbelopp under åren, dvs att det både ska göras en individuell bedömning av elevens behov i sig och sedan också att tilläggsbeloppet ska vara beräknat så att elevens behov i praktiken kan kunna tillgodoses. Det har varit en självklarhet har vi tyckt. Tyvärr har många kommuner tyckt något annat och missförstått såväl lagstiftning som HFD:s dom 2012 ref. 46. Vi har hela tiden sagt att de haft fel och överklagat mängder av beslut för friskolor i hela landet under årens lopp. Vi har vunnit i förvaltningsrätter och i kammarrätter. Vi har också förlorat, men då har vi överklagat.

Nu äntligen sätter HFD ner foten och säger att det är en individuell prövning som ska göras i varje enskilt fall – inte bara när det gäller elevens stödbehov – utan också kostnaden för att tillgodose stödbehovet. Det innebär att det också måste göras en prövning av kostnaden för t.ex. elevassistent, dvs bruttolön och arbetsgivaravgifter. Som friskola är det viktigt att specificera både kostnad och omfattning av den åtgärd man söker tilläggsbelopp för. Vi bedömer att system med rena schabloner, som bl.a. Stockholm, Malmö och Göteborg använder sig, inte är förenlig med HFD:s nya dom.

Att Högsta förvaltningsdomstolen nu dömt helt i linje med vår argumentation är en stor seger för elevens rättigheter och för mänskliga rättigheter. Det har varit vårt mål och vår ledstjärna i vårt arbete att alla elever är viktiga och att varje elev i den svenska skolan ska kunna må bra och få godkänt i varje ämne i skolan, oavsett vilka förutsättningar som eleven har.  Länk till domen hittar du här.

/Mattias Elfström och Jennie Elfström

 

 

 

En stor seger för hela Österåker – Helleborusskolan kommer finnas kvar!

Idag på eftermiddagen fick vi så äntligen besked om att Helleborusskolan i Åkersberga kommer att finnas kvar! Kommunen skjuter till de pengar som behövs så att skolan kan överleva. På Helleborusskolan går 130 elever men flera tusen personer berördes av beskedet; föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och vänner. Österåkers kommun tog rätt beslut och valde att följa skollagen.

Till alla berörda: Vi är enormt imponerade av er alla och Lotta och hennes ledning och framförallt alla föräldrar som demonstrerat, ställt frågor, kontaktat tjänstemän och politiker och stått på sig och försvarat sina barns rättigheter till en bra utbildning, i ur och skur. Stort grattis och bra jobbat! Vi önskar er alla en riktigt god jul!

/Jennie Elfström och Mattias Elfström

Gratis juridisk rådgivning per telefon den 19 december – save the date!

Fråga våra jurister – få kostnadsfri juridisk rådgivning!

Den 19 december 2019 öppnar vi telefonen för alla föräldrar. Ring och ställ din fråga om skollagen eller LSS. Vi svarar och hjälper dig med några goda råd på vägen.

Rådgivningstelefonen är öppen mellan 9-12 och 13-15.30. Numret är 031- 15 99 43.

Förbered dig

– Förbered dig inför samtalet och fundera igenom ordentligt vad du vill fråga.

– Ta fram relevanta handlingar, såsom åtgärdsprogram, pedagogiska kartläggningar, beslut osv så det finns tillgängligt när du ringer oss.

– Ha realistiska förväntningar. En rådgivning på telefon innebär inte att du kan få svar på samtliga frågor som du har och att problemet löses omedelbart. Se det som en möjlighet att få en guidning till hur du skulle kunna gå vidare i nästa steg.

– Vi hoppas kunna prata med så många som möjligt förstås, men det är viktigt att du förstår att det finns en risk att du inte kommer att komma fram. Detta är första gången vi arrangerar en öppen rådgivningsdag, och om det faller väl ut, kan vi komma att anordna fler rådgivningsdagar framöver.

Exempel på vad du kan fråga om

– Frågor om skollagen som t.ex. särskilt stöd eller andra frågor med anknytning till ditt barns skolgång

– Frågor om beslut enligt socialtjänstlagen eller LSS

Vad kan ett samtal ge?

– Råd om vad man kan göra när ens barn inte har en fungerande skolgång

– Råd om vad man kan skriva i ett överklagande av ett beslut och vilken bevisning som man ska åberopa, t.ex. överklagande av ett LSS-beslut eller ett beslut från skolan

– Råd om vad man kan skriva i en anmälan till en tillsynsmyndighet, som t.ex Skolinspektionen eller IVO

Obs! Rådgivningstelefonen den 19 december är bara öppen för privatpersoner. All rådgivning som vi ger per telefon är gratis. Potentiella företagskunder och andra organisationer hänvisar vi till mejl under denna dag.

Vi hörs den 19 december!

 

 

 

Rädda Helleborusskolan!

Vi är stolta och glada över att fått i uppdrag att biträda Helleborusskolan med juridiskt stöd i den process som nu pågår i Österåkers kommun. Kommunen har nu ett val. Antingen så väljer man att följa skollagen, eller så väljer man att inte följa skollagen. 130 elevers skolgång står på spel. Vi står bakom er.

Sprid och dela videon!

/Mattias Elfström och Jennie Elfström

 

 

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta?

På termin 2 på Juristprogrammet på Handelshögskolan i Göteborg för 20 år sedan så hade vi en kurs, som hette Civilrätt A. På en av de första föreläsningarna så spände läraren ögonen i oss och sa att “En sak ska ni komma ihåg, och det är att det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta”. Han hade en viktig poäng, och hans ord har jag burit med mig i mitt arbete sedan dess. Vad han menade var helt enkelt att vi skulle sträva efter att uttrycka oss så tydligt att ingen kunde ifrågasätta vad vi egentligen menade.

Ju klarare en lagtext och dess förarbeten är från början, desto mindre utrymme för felaktiga tolkningar. Tyvärr lämnar bestämmelserna om tilläggsbelopp en hel del att önska när det gäller klarhet och tydlighet, och det utnyttjas självklart. Vår uppfattning är denna: tilläggsbeloppen är ytterst till för att garantera elevens rätt till utbildning och för att förstå regelverket måste man läsa skollagen tillsammans med skolförordningen, förarbetena och titta på vad praxis säger.

Vi processar – just nu – mot ca ett femtontal kommuner som fått reglerna om tilläggsbelopp om bakfoten, totalt 68 ärenden där två av dem handlar om 20 elever, vilket innebär nästan 90 ärenden. Vi har flera mål uppe i kammarrätterna och ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen om olika aspekter av hur reglerna om tilläggsbeloppet ska tolkas. Under åren har det blivit över tusen ärenden. Vi följer utvecklingen av praxis noga.

Jag har tidigare skrivit om reglerna om tilläggsbeloppet. Det finns anledning att berätta mer om detta. Hos kommunerna ser vi exempel på onödigt krångliga resursfördelningssystem där man lämnar utrymme för extra stöd för vissa grupper och skolor i grundbeloppen och interna riktlinjer om tilläggsbelopp gällande vilka grupper av elever som en skola kan få tilläggsbelopp för och inte och till slut blir det hela helt omöjligt att få grepp om. Men varken kommunerna eller förvaltningsrätterna skapar prejudikat. Det gör de fyra kammarrätterna i Sverige och Högsta förvaltningsdomstolen. Alla mål hos kammarrätterna har dock inte alltid samma prejudikatvärde, det beror på vad som prövas. Generellt kan man säga att domar där kammarrätten prövat bevisningens styrka har mindre prejudikatvärde (s k in casu-domar). Gäller saken en rättsfråga, t.ex. hur en viss bestämmelse ska tolkas, har kammarrättens dom ett högre prejudikatvärde. Det här är viktigt att komma ihåg och hålla isär.

När man ska tillämpa reglerna om tilläggsbelopp måste man förstå grunden till skollagen. Det hela är egentligen mycket enkelt. Alla elever har rätt till en god utbildning i en trygg miljö. Om en elev uppvisar svårigheter i sin skolsituation, oavsett vad det handlar om och vad orsaken är, så ska skolan se till att hen får det stöd som behövs så att eleven klarar av att vara i skolan och klara de krav som krävs för att klara målen. Skolan ska ge eleven det stöd som behövs. Punkt slut. Ibland räcker det med extra anpassningar, ibland krävs det lite mer åtgärder som kan karaktäriseras som särskilt stöd. Dessa två typer av insatser finansieras med grundbeloppet. Vissa typer av stödåtgärder är extraordinära och ges till elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. En assistentinsats är per definition en extraordinär stödinsats, vilket framgår klart och tydligt av 14 kap. 8 § skolförordningen. 

Extraordinära stödinsatser finansieras med tilläggsbelopp. Men vi backar ett steg först. Grundbeloppet, eller skolpengen som man också kallar det, inte räcker till för att finansiera en hel assistentlön. Om en assistent tjänar 25 000 kr i bruttolön per månad så blir totalkostnaden, avrundat per månad, ca 35 500 kr. Per år blir det 426 000 kr. Det säger sig självt att ett grundbelopp på mellan 80 000 – 130 000 kr (det varierar lite mellan kommunerna i Sverige) inte räcker till att finansiera en assistentlön. Inte ens grundbeloppen för flera elever tillsammans räcker till en assistent.

Så här står det i 14 kap. 4 § skolförordningen om vad grundbeloppet för en grundskola ska finansiera:

“I 9 kap. 20 §, 10 kap. 38 § och 11 kap. 37 § skollagen (2010:800) anges vilka kostnadsslag som ska ingå i det grundbelopp som lämnas i bidrag till en enskild huvudman för förskoleklass, grundskola eller grundsärskola. Vid tillämpning av dessa bestämmelser ska ersättning för
   1. undervisning avse kostnader för skolans rektor och andra anställda med ledningsuppgifter, undervisande personal, stödåtgärder till elever, arbetslivsorientering, kompetensutveckling av personalen och liknande kostnader,
   2. lärverktyg avse kostnader för läroböcker, litteratur, datorer, maskiner som används i undervisningen, skolbibliotek, studiebesök och liknande kostnader,
   3. elevhälsa avse kostnader för sådan elevhälsa som avser medicinska, psykologiska eller psykosociala insatser,
   4. måltider avse kostnader för livsmedel, personal, transporter och därmed sammanhängande administration och liknande kostnader,
   5. administration avse administrativa kostnader som ska beräknas till tre procent av grundbeloppet,
   6. mervärdesskatt avse ett schablonbelopp som uppgår till sex procent av det totala bidragsbeloppet (grundbelopp och i förekommande fall tilläggsbelopp), och
   7. lokalkostnader avse kostnader för hyra, driftskostnader, inventarier som inte är läromedel, kapitalkostnader i form av ränta på lån och liknande, dock inte kostnader för amortering.”

Således – grundbeloppet ska täcka många olika poster. På en stor skola går det att omfördela pengarna från grundbeloppet, under förutsättning att inte alla elever, mer eller mindre, har behov av extraordinära stödåtgärder. På en liten resursskola med kanske 150 elever och ofta ännu färre är möjligheten till omfördelning nästintill obefintlig.

Det finns tusentals elever med olika former av funktionsnedsättningar och andra svårigheter som går på olika resursskolor. Vi ser att resursskolorna behövs. Under hösten har vi sett larm från mängder av kommuner där man skär i skolbudgeten och drar ner på resurserna till både de kommunala skolorna och de fristående skolorna. Det innebär tiotusentals elever som drabbas. Deras föräldrar drabbas och deras syskon och konsekvenserna av en missad skolgång kan bli katastrofala, både för den enskilde individen och samhället. Skollagen och elevens rätt till utbildning är tvingande lagstiftning. Det är inget val som kommunerna kan prioritera bort.

/Jennie Elfström, skoljurist och grundare av Juristfirman Vide