Go to Top

En stor seger för hela Österåker – Helleborusskolan kommer finnas kvar!

Idag på eftermiddagen fick vi så äntligen besked om att Helleborusskolan i Åkersberga kommer att finnas kvar! Kommunen skjuter till de pengar som behövs så att skolan kan överleva. På Helleborusskolan går 130 elever men flera tusen personer berördes av beskedet; föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och vänner. Österåkers kommun tog rätt beslut och valde att följa skollagen.

Till alla berörda: Vi är enormt imponerade av er alla och Lotta och hennes ledning och framförallt alla föräldrar som demonstrerat, ställt frågor, kontaktat tjänstemän och politiker och stått på sig och försvarat sina barns rättigheter till en bra utbildning, i ur och skur. Stort grattis och bra jobbat! Vi önskar er alla en riktigt god jul!

/Jennie Elfström och Mattias Elfström

Gratis juridisk rådgivning per telefon den 19 december – save the date!

Fråga våra jurister – få kostnadsfri juridisk rådgivning!

Den 19 december 2019 öppnar vi telefonen för alla föräldrar. Ring och ställ din fråga om skollagen eller LSS. Vi svarar och hjälper dig med några goda råd på vägen.

Rådgivningstelefonen är öppen mellan 9-12 och 13-15.30. Numret är 031- 15 99 43.

Förbered dig

– Förbered dig inför samtalet och fundera igenom ordentligt vad du vill fråga.

– Ta fram relevanta handlingar, såsom åtgärdsprogram, pedagogiska kartläggningar, beslut osv så det finns tillgängligt när du ringer oss.

– Ha realistiska förväntningar. En rådgivning på telefon innebär inte att du kan få svar på samtliga frågor som du har och att problemet löses omedelbart. Se det som en möjlighet att få en guidning till hur du skulle kunna gå vidare i nästa steg.

– Vi hoppas kunna prata med så många som möjligt förstås, men det är viktigt att du förstår att det finns en risk att du inte kommer att komma fram. Detta är första gången vi arrangerar en öppen rådgivningsdag, och om det faller väl ut, kan vi komma att anordna fler rådgivningsdagar framöver.

Exempel på vad du kan fråga om

– Frågor om skollagen som t.ex. särskilt stöd eller andra frågor med anknytning till ditt barns skolgång

– Frågor om beslut enligt socialtjänstlagen eller LSS

Vad kan ett samtal ge?

– Råd om vad man kan göra när ens barn inte har en fungerande skolgång

– Råd om vad man kan skriva i ett överklagande av ett beslut och vilken bevisning som man ska åberopa, t.ex. överklagande av ett LSS-beslut eller ett beslut från skolan

– Råd om vad man kan skriva i en anmälan till en tillsynsmyndighet, som t.ex Skolinspektionen eller IVO

Obs! Rådgivningstelefonen den 19 december är bara öppen för privatpersoner. All rådgivning som vi ger per telefon är gratis. Potentiella företagskunder och andra organisationer hänvisar vi till mejl under denna dag.

Vi hörs den 19 december!

 

 

 

Rädda Helleborusskolan!

Vi är stolta och glada över att fått i uppdrag att biträda Helleborusskolan med juridiskt stöd i den process som nu pågår i Österåkers kommun. Kommunen har nu ett val. Antingen så väljer man att följa skollagen, eller så väljer man att inte följa skollagen. 130 elevers skolgång står på spel. Vi står bakom er.

Sprid och dela videon!

/Mattias Elfström och Jennie Elfström

 

 

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta?

På termin 2 på Juristprogrammet på Handelshögskolan i Göteborg för 20 år sedan så hade vi en kurs, som hette Civilrätt A. På en av de första föreläsningarna så spände läraren ögonen i oss och sa att “En sak ska ni komma ihåg, och det är att det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta”. Han hade en viktig poäng, och hans ord har jag burit med mig i mitt arbete sedan dess. Vad han menade var helt enkelt att vi skulle sträva efter att uttrycka oss så tydligt att ingen kunde ifrågasätta vad vi egentligen menade.

Ju klarare en lagtext och dess förarbeten är från början, desto mindre utrymme för felaktiga tolkningar. Tyvärr lämnar bestämmelserna om tilläggsbelopp en hel del att önska när det gäller klarhet och tydlighet, och det utnyttjas självklart. Vår uppfattning är denna: tilläggsbeloppen är ytterst till för att garantera elevens rätt till utbildning och för att förstå regelverket måste man läsa skollagen tillsammans med skolförordningen, förarbetena och titta på vad praxis säger.

Vi processar – just nu – mot ca ett femtontal kommuner som fått reglerna om tilläggsbelopp om bakfoten, totalt 68 ärenden där två av dem handlar om 20 elever, vilket innebär nästan 90 ärenden. Vi har flera mål uppe i kammarrätterna och ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen om olika aspekter av hur reglerna om tilläggsbeloppet ska tolkas. Under åren har det blivit över tusen ärenden. Vi följer utvecklingen av praxis noga.

Jag har tidigare skrivit om reglerna om tilläggsbeloppet. Det finns anledning att berätta mer om detta. Hos kommunerna ser vi exempel på onödigt krångliga resursfördelningssystem där man lämnar utrymme för extra stöd för vissa grupper och skolor i grundbeloppen och interna riktlinjer om tilläggsbelopp gällande vilka grupper av elever som en skola kan få tilläggsbelopp för och inte och till slut blir det hela helt omöjligt att få grepp om. Men varken kommunerna eller förvaltningsrätterna skapar prejudikat. Det gör de fyra kammarrätterna i Sverige och Högsta förvaltningsdomstolen. Alla mål hos kammarrätterna har dock inte alltid samma prejudikatvärde, det beror på vad som prövas. Generellt kan man säga att domar där kammarrätten prövat bevisningens styrka har mindre prejudikatvärde (s k in casu-domar). Gäller saken en rättsfråga, t.ex. hur en viss bestämmelse ska tolkas, har kammarrättens dom ett högre prejudikatvärde. Det här är viktigt att komma ihåg och hålla isär.

När man ska tillämpa reglerna om tilläggsbelopp måste man förstå grunden till skollagen. Det hela är egentligen mycket enkelt. Alla elever har rätt till en god utbildning i en trygg miljö. Om en elev uppvisar svårigheter i sin skolsituation, oavsett vad det handlar om och vad orsaken är, så ska skolan se till att hen får det stöd som behövs så att eleven klarar av att vara i skolan och klara de krav som krävs för att klara målen. Skolan ska ge eleven det stöd som behövs. Punkt slut. Ibland räcker det med extra anpassningar, ibland krävs det lite mer åtgärder som kan karaktäriseras som särskilt stöd. Dessa två typer av insatser finansieras med grundbeloppet. Vissa typer av stödåtgärder är extraordinära och ges till elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. En assistentinsats är per definition en extraordinär stödinsats, vilket framgår klart och tydligt av 14 kap. 8 § skolförordningen. 

Extraordinära stödinsatser finansieras med tilläggsbelopp. Men vi backar ett steg först. Grundbeloppet, eller skolpengen som man också kallar det, inte räcker till för att finansiera en hel assistentlön. Om en assistent tjänar 25 000 kr i bruttolön per månad så blir totalkostnaden, avrundat per månad, ca 35 500 kr. Per år blir det 426 000 kr. Det säger sig självt att ett grundbelopp på mellan 80 000 – 130 000 kr (det varierar lite mellan kommunerna i Sverige) inte räcker till att finansiera en assistentlön. Inte ens grundbeloppen för flera elever tillsammans räcker till en assistent.

Så här står det i 14 kap. 4 § skolförordningen om vad grundbeloppet för en grundskola ska finansiera:

“I 9 kap. 20 §, 10 kap. 38 § och 11 kap. 37 § skollagen (2010:800) anges vilka kostnadsslag som ska ingå i det grundbelopp som lämnas i bidrag till en enskild huvudman för förskoleklass, grundskola eller grundsärskola. Vid tillämpning av dessa bestämmelser ska ersättning för
   1. undervisning avse kostnader för skolans rektor och andra anställda med ledningsuppgifter, undervisande personal, stödåtgärder till elever, arbetslivsorientering, kompetensutveckling av personalen och liknande kostnader,
   2. lärverktyg avse kostnader för läroböcker, litteratur, datorer, maskiner som används i undervisningen, skolbibliotek, studiebesök och liknande kostnader,
   3. elevhälsa avse kostnader för sådan elevhälsa som avser medicinska, psykologiska eller psykosociala insatser,
   4. måltider avse kostnader för livsmedel, personal, transporter och därmed sammanhängande administration och liknande kostnader,
   5. administration avse administrativa kostnader som ska beräknas till tre procent av grundbeloppet,
   6. mervärdesskatt avse ett schablonbelopp som uppgår till sex procent av det totala bidragsbeloppet (grundbelopp och i förekommande fall tilläggsbelopp), och
   7. lokalkostnader avse kostnader för hyra, driftskostnader, inventarier som inte är läromedel, kapitalkostnader i form av ränta på lån och liknande, dock inte kostnader för amortering.”

Således – grundbeloppet ska täcka många olika poster. På en stor skola går det att omfördela pengarna från grundbeloppet, under förutsättning att inte alla elever, mer eller mindre, har behov av extraordinära stödåtgärder. På en liten resursskola med kanske 150 elever och ofta ännu färre är möjligheten till omfördelning nästintill obefintlig.

Det finns tusentals elever med olika former av funktionsnedsättningar och andra svårigheter som går på olika resursskolor. Vi ser att resursskolorna behövs. Under hösten har vi sett larm från mängder av kommuner där man skär i skolbudgeten och drar ner på resurserna till både de kommunala skolorna och de fristående skolorna. Det innebär tiotusentals elever som drabbas. Deras föräldrar drabbas och deras syskon och konsekvenserna av en missad skolgång kan bli katastrofala, både för den enskilde individen och samhället. Skollagen och elevens rätt till utbildning är tvingande lagstiftning. Det är inget val som kommunerna kan prioritera bort.

/Jennie Elfström, skoljurist och grundare av Juristfirman Vide

 

 

 

 

 

Kommunen som glömde sitt uppdrag

Ingen som är insatt i skolfrågor har väl missat vad Österåkers kommun ägnat sig åt den senaste tiden? Österåkers kommun bjöd in huvudmannen för Helleborusskolan, som är en resursskola, för att starta en filial i Österåkers kommun. Några år senare driver Helleborusskolan en fungerande verksamhet. I höst blev utfallet så här. Av 115 ansökningar om tilläggsbelopp så blev det avslag/kraftig nedsättning av tilläggsbeloppen i 113 ärenden. När en kommun gör så här handlar det om pengar. Vi har gjort den här resan med flera resursskolor. Det handlar inte om att elevernas stödbehov helt plötsligt blivit så mycket mindre att det är berättigat att göra så här. Nu har jag inte sett motiveringarna till samtliga avslag men ofta ser de likadana ut när det handlar om avslag en masse.

Kommuner måste förstå skillnaden mellan tvingande lagstiftning och beslut som innebär att kommunen lägger pengar på sådant som man absolut inte är tvingad att lägga pengar på. Elevens rätt till utbildning är fastställd i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vår grundlag Regeringsformen och i skollagen. Det är den principen som tilläggsbeloppsreglerna vilar på och den principen har alla människor som arbetar inom skolan, på både huvudmannanivå och på skolnivå, i sitt grundläggande uppdrag att försvara och värna.

Jennie Elfström

Frågor och svar på några skoljuridiska frågor

I samband med terminsstart får vi alltid ett enormt inflöde av förfrågningar till oss. Det är fem-sex mail om dagen, ett par telefonsamtal och kanske också något meddelande via vår FB. Vi gör vårt bästa för att besvara alla så fort vi kan. Tyvärr har vi fått säga nej till många familjer som verkligen behöver vår hjälp och det vill vi egentligen inte. Behovet av skoljuridisk rådgivning är så oerhört stort, tyvärr är antalet jurister i landet som kan rättsområdet riktigt bra alldeles för få (vilket är konstigt, skoljuridik är så enormt intressant och enligt oss det roligaste man kan jobba med inom juridiken).

Här kommer 5 frågor och svar på några olika skoljuridiska frågor vi fått. Kommentera gärna! Eftersom många av frågorna handlat om olika aspekter av ett särskilt ämne, nämligen de elever som lätt når målen i skolan, ofta särbegåvade elever, tänkte vi att vi under kommande vecka skriver ett längre inlägg om det här.

Om antagning

Fråga 1: En elev gör ett intagningsprov till en musikskola och skolan meddelar att eleven blir antagen. Mamman hör av sig till skolans rektor för att berätta för rektorn att barnet är särbegåvat. Syftet är att förbereda skolan på att det kan komma att behövas anpassningar. När rektorn får reda på att eleven är särbegåvat, drar skolan tillbaka platsen och eleven får inte börja.

Svar: En huvudregel i skollagen är att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet, 1 kap. 8 § skollagen. Ett beslut om att en elev blivit antagen till en utbildning är ett gynnande förvaltningsbeslut som innebär myndighetsutövning och som inte kan ändras, som huvudregel. När en skola har meddelat att en elev är antagen kan alltså inte skolan ändra eller återkalla sitt beslut utifrån att en elev kan ha behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Ett undantag till den här regeln är om eleven har så stora behov av särskilt stöd, det vill säga extraordinära stödåtgärder, att skolan nekats tilläggsbelopp från elevens hemkommun på den grunden att det skulle innebära ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för skolans hemkommun, 10 kap. 39 § 3 st skollagen. Den situationen verkar dock inte vara för handen här.

Om att fullgöra skolplikten på annat sätt än i skolan

Fråga 2: Om skolan inte vill erbjuda hemundervisning, kan vårdnadshavarna själva  hemundervisa sitt barn?

Svar: Den här frågan handlar oftast om situationer där skolan typiskt sett inte klarar att se till att tillgodose barnets behov av särskilt stöd. Det kan också finnas andra skäl till att en vårdnadshavare vill hemundervisa sitt barn. Observera att detta är något helt annat än den utpekade form av särskilt stöd som finns i 3 kap. skollagen. Som huvudregel ska skolplikten fullgöras i skolan. I 24 kap skollagen finns regler om hur ett skolpliktigt barn kan fullgöra skolplikten på annat sätt. Att undervisas i hemmet kan vara ett sådant sätt. Det finns tre krav som alla måste uppfyllas. Enligt 23 § ska medgivande lämnas om 1. verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt reglerna i skollagen, 2. behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och 3. det finns synnerliga skäl. Det är alltså tre tydliga krav som måste uppfyllas. Vad synnerliga skäl kan vara är inte definierat. I förarbetena har man gett exempel på att en elev som deltar i en filminspelning eller gör längre resor kan utgöra synnerliga skäl. Vi bedömer att enbart det faktum att ett barn är särbegåvat inte innebär synnerliga skäl. Motsvarande situation har prövats i ett mål i Kammarrätten i Jönköping, mål nr 24-12. Det måste till någon ytterligare omständighet.

Ett medgivande lämnas för ett år i taget och under tiden ska detta utvärderas. Det är barnets hemkommun som prövar frågan.

Vi tolkar 23 § att det måste finnas förutsättningar för barnet att få undervisning på samma villkor som barn som går i en vanlig skola. Alla kursplaner ska följas och man kan inte välja att utesluta något ämne eller moment i någon kursplan. Undervisningen ska ha en viss standard och den som undervisar barnet ska ha kompetens att göra det. Enligt förarbetena till skollagen (prop. 2009/10:165 s. 523-524) ska prövningen utgå från barnets intressen.

Vill man få frågan prövad om att ens barn ska fullgöra skolplikten på annat sätt får man helt enkelt vända sig till barnets hemkommun. Det finns väldigt lite praxis på området, förutom något enstaka mål. Sådana här mål är dessutom ofta så kallade “in casu”-mål som har liten prejudicerande verkan.

Om resursfördelning i skolan och rätten till olika sorters stöd

Fråga 3: Hur ska skolan gå till väga för att få pengar till barn som har behov av utmaningar när det verkar som att alla resurspengar går till dem som är svaga inom något område?

Svar: Det är skolans huvudman som bestämmer hur skolans resursfördelning ska se ut. Finansieringen av våra utbildningsformer i Sverige sker genom att alla barn och elever tilldelas en skolpeng (grundbelopp). Denna skolpeng är olika hög i olika kommuner. Det är utbildningsnämnden eller motsvarande som bestämmer det. Därtill kan skolan få tilläggsbelopp för finansiering av extraordinära stödåtgärder. Många kommuner har också valt att ge ytterligare tilldelning av medel genom ett s k socioekonomiskt stöd. En del kommuner har även andra bidrag som skolor kan få. Dagens system har fått motta hård kritik från olika håll, bl.a från Friskolornas riksförbund, då det är svårt att få full insyn i hur kommunerna konstruerar sina resursfördelningssystem. Vi har drivit hundratals mål om både grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundsbeloppsmål är extra svåra rent bevismässigt, då det kan vara svårt att reda ut och bevisa att kommunen inte behandlat friskolan och de kommunala skolorna lika (likabehandlingsprincipen). Kommunala budgetar kan skrivas nästan hur som helst. Det pågår flera utredningar om ämnet för att få till en mer transparent och jämlik resursfördelning. Mer info på utbildningsdepartementets sida.

Vi ser ofta att barn och elever som lätt når målen, och som t.ex. är särbegåvade, kan hamna i en situation där deras behov av stimulans inte tillgodoses, och istället utvecklar psykisk ohälsa, stannar hemma från skolan osv. En elev som lätt når målen, men som inte utmanas, kan därmed bli en betydligt ökad kostnad i budgeten för skolan och kommunerna ganska snabbt i och med att de utvecklar ett behov av särskilt stöd, och till och med extraordinärt särskilt stöd. Rätten till extra anpassningar och särskilt stöd kan också ges om barnet t.ex. har varit med om ett trauma som påverkar skolgången, som t.ex. att bli utsatt för kränkningar. Detta missar många skolor. Barnet behöver inte ens ha hamnat i en sådan negativ situation för att få rätt till stöd. 3 kap skollagen talar om att det räcker med en risk, det ska alltså inte ens behöva gå så långt innan skolan måste sätta in extra anpassningar och ev särskilt stöd. Vi återkommer med ett längre inlägg om det här då det finns många aspekter och frågor att reda ut. Här är ett inlägg om anpassad studiegång.

Informationsöverföring mellan skolor

Fråga 4: Vilka regler gäller för informationsöverföring mellan skolor (privat och kommunala) vid skolbyte. Vem ”äger” informationen och kan man vägra informationsutbyte?

Svar: Enligt 3 kap. 12 j § skollagen gäller följande. Den skola som eleven lämnar ska göra en bedömning vilka uppgifter som ska lämnas över till den mottagande  skolenheten. Det ska vara fråga om  sådana uppgifter om eleven som behövs  för att underlätta övergången för eleven. Förut krävdes vårdnadshavarnas samtycke, det gäller inte längre. Om vårdnadshavarna blir oense med den bedömning som den överlämnande skolan gör, ska skolan göra en omprövning. Men i slutändan är det den överlämnande skolan som gör den här bedömningen. Har ni frågor om GDPR i skola, kolla in Datainspektionens hemsida www.datainspektionen.se.

Flytta upp elev flera årskurser

Fråga 5: Vad krävs för att radikalaccelerera en elev, alltså flytta upp en elev flera årskurser? Vem eller vilka ska formellt fatta och godkänna beslutet?

Svar: Reglerna om detta finns i 4 kap. skolförordningen. Av 7 § framgår följande. Det framgår av 7 kap. 11 a och 11 b §§ skollagen att ett barn under vissa förutsättningar helt får hoppa över förskoleklassen. Dessutom får en elev i förskoleklassen flyttas till årskurs 1 i skolan, om skolans rektor bedömer att eleven har goda förutsättningar för det och elevens vårdnadshavare medger det. Av andra stycket samma paragraf framgår att rektorn får besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska flyttas till en högre årskurs än den som eleven redan tillhör eller normalt ska tillhöra, om eleven har goda förutsättningar att delta i utbildningen i den högre årskursen och elevens vårdnadshavare medger det. Rektorn beslutar. Beslutet ska vara skriftligt och motiveras. En överklagandehänvisning ska vara med. Beslutet överklagas enligt den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (15 kap. § 1 skolförordningen)

Hoppas ni får god nytta av svaren!

Kammarrättens domar ett stort steg framåt för elevens rättigheter

Ändå sedan 2014 har vi drivit frågan i förvaltningsrätter och kammarrätter i hela landet att bedömningen av elevens behov av extraordinära stödåtgärder ska göras utifrån en individuell prövning. Vi har också hävdat hela tiden att ersättningen, dvs tilläggsbeloppet, ska motsvara den faktiska kostnaden för vad den extraordinära stödåtgärden kostar. Därför är det nu extra glädjande att Kammarrätten i Göteborg nu gått fullt ut på vår linje!

Domarna meddelades den 8 februari 2019 och målnumren är 2688-18, 1685-18 och 4367-18. Målen gällde två elever (två av domarna gällde samma elev) som hade en funktionsnedsättning som innebar att de behövde assistenthjälp under den tid de är i skolan, för att kunna känna sig trygga och för att kunna lära sig på ett bra sätt. Kammarrätten i Göteborg skrev i domskälen bl.a. följande. “Tilläggsbeloppets individuella karaktär innebär alltså en modifiering av likabehandlingsprincipen. Kammarrätten noterar att begreppet tilläggsbelopp i skollagens mening bara förekommer i förhållande till fristående verksamheter. Lagen förutser inte att kommunerna ska tillämpa ett system med tilläggsbelopp i förhållande till verksamheten i egen regi. Som skolan påpekat är det endast i förhållande till grundbeloppet som det av lagen uttryckligen framgår att detta ska bestämmas på samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelningen av resurser till den egna verksamheten. Kammarrätten anser sammantaget att det saknas stöd för en ordning där tilläggsbeloppets storlek bestäms med strikt utgångspunkt i de ekonomiska förhållandena i kommunens egen skolverksamhet eller en förutbestämd budgetram. I stället ska beloppet bestämmas på ett sådant sätt att det bedömda individuella behovet av stöd kan tillgodoses i praktiken.”

Domarna innebär alltså att man nu, en gång för alla, fastslagit att likabehandlingsprincipen inte ska gälla tilläggsbeloppet och att en kommun inte kan bestämma bidragets storlek med strikt utgångspunkt i de ekonomiska förhållandena i kommunens egen skolverksamhet eller en förutbestämd budgetram. Tilläggsbeloppet ska alltså istället bestämmas på ett sådant sätt att det bedömda individuella behovet av stöd kan tillgodoses i praktiken. Kammarrätten fastställer därmed också att det är den fristående huvudmannens faktiska kostnader som ska ligga till grund för tilläggsbeloppets storlek.

– Domarna är väldigt välskrivna och lämnar inte något utrymme för misstolkning, vilket är glädjande. Kammarrätten skrev också att kostnaden för stödåtgärderna, assistenthjälp, framstod som rimlig och fick därför tas för god. Kammarrätten dömde alltså ut ett fast belopp, som helt och hållet baserades på den faktiska kostnaden för assistenthjälpen, dvs lön, arbetsgivaravgifter och andra kostnader förknippade med anställningen.

Vi tycker att alla elever, oavsett vilka förutsättningar som man föds med, har rätt till en bra och trygg skolgång. Det är vår drivkraft. Hela skollagen bygger på ett grundfundament – den enskilde elevens rätt till en god utbildning i en trygg miljö. Många av våra klienter och ni föräldrar som kämpar för att era barn ska må bra i skolan vet att verkligheten inte ser ut så. Men kammarrättens domar är ett stort steg framåt för elevens rättigheter i skolan och det är vi väldigt glada för.

Förvaltningsrätterna, bl.a. i Malmö, har dessutom redan börjat följa kammarrättsdomarna och börja döma ut tilläggsbelopp som räcker till att täcka kostnaderna för assistenthjälpen.

Vi har jobbat med tilläggsbeloppsfrågor i över 9 år. Behöver ni som fristående förskola, skola eller gymnasium rådgivning i tilläggsbeloppsfrågor är ni välkomna att höra av er till oss.

/Mattias och Jennie Elfström

 

Att komma till rätta med kränkningar i skolan börjar med att de vuxna tar ansvar

Under åren har vi samlat på oss en del erfarenheter kring hur det kan fungera i vissa skolor och sett både bra, mindre bra och ibland rent urusla exempel på hur det kan se ut när det gäller arbetet för att förebygga och åtgärda kränkande behandling.

I Skolinspektionens årsredovisning för 2018 framgår att det totalt kom in 7 869 ärenden som gäller anmälningar från elever, föräldrar och andra. I antalet ingår även ärenden som initierats av myndigheten, som uppföljningar och omprövningar. För ett antal ärenden om kränkande behandling fattas två beslut: ett gäller anmälan och det andra gäller prövning av förutsättningar för skadestånd. Vid slutet av året hade myndigheten 1 285 öppna ärenden. Vi kan anta att mörkertalet fortfarande är enormt. Enligt Skolinspektionen ökade också antalet anmälningar jämfört med 2017. Det här är inte bra, det är underkänt.

Bättre koll på skollagen i skolan krävs

Vi tror att man måste börja prata skollagen i skolan. Som personal måste ha klart för sig vissa grundläggande saker kring hur skollagens regler är tänkt att fungera i praktiken.

Säkerställ att skolan har uppdaterade rutiner för hur man rapporterar kränkningar, utreder kränkningar, åtgärdar och följer upp. Alla i skolan måste ha stenkoll på detta; skolvaktmästare, städerskor, skolbespisningspersonal, fritidspedagoger, lärare, specialpedagoger, elevhälsan, rektorn och den person som ska representera huvudmannen.

Självklart är det absolut förbjudet för personal att kränka elever. Det behöver egentligen inte ens sägas. Skulle misstanke om detta uppkomma är det ditt ansvar som rektor att snabbt inleda en utredning kring detta och vidta nödvändiga åtgärder. Fasthållningar är inte ok och det finns metoder för att undvika att situationen eskalerar. Som vuxen är det ditt ansvar.

Rapportering av en misstänkt kränkning ska ske samma dag till rektorn, som ska se till att sätta igång en utredning som ska involvera de elever som varit inblandande – både den eller de som utsatt och den som blivit utsatt. Utredningen ska göras snabbt, en vecka eller max två ska det ta. Utredningen ska utmynna i konkreta åtgärder som ska följas upp och utvärderas. Funkar inte åtgärderna, tänk om och testa nya åtgärder. Gör om tills kränkningarna upphört.

Särskilt stöd kan bli aktuellt både för den elev som kränker och den som blivit kränkt. Man måste ha ett tänk kring att processen särskilt stöd och processen uppmärksamma/rapportera/åtgärda kränkningar är tätt sammankopplade. Elever som kränker eller blir utsatta för kränkningar mår inte bra och ofta blir skolarbetet lidande. Ta hjälp av elevhälsan och se till att de involveras i hela kedjan.

Vårdnadshavare

En tät och god kommunikation med vårdnadshavarna till de inblandade eleverna är viktigt. Skolan behöver vårdnadshavarna och tvärtom.

Socialtjänst och polisen

Ha fungerande rutiner för samverkan med socialtjänsten och polis. Orosanmälningar och polisanmälningar ska ske om det finns skäl till det. Är du som jobbar i skolan osäker på när en orosanmälan eller polisanmälan ska göras – det är din skyldighet att ta reda på det i så fall. Släpp inte frågan.

Vem är huvudmannen egentligen?

Gör det tydligt vem som representerar huvudmannen. Ingen som är ansvarig ska gömma sig bakom ett kollektiv. Vårt råd är att huvudmannen tydligt peka ut en person som har ansvar för att ta emot rapporter om kränkande behandling, kvalitetssäkra arbetet och se till att sätta in resurser där det behövs. Personen måste ha det mandat som behövs från styrelsen eller nämnden för att göra ett bra jobb och stötta rektorerna.

Huvudmannen måste se till att rutinerna funkar och få regelbunden information av skolan om vilka rapporter och utredningar som ligger på bordet. Huvudmannen ska vara drivande i arbetet – huvudmannen ska inte vara en person som passivt sitter bakom en dator och mottar rapporter om kränkande behandling. Tjänstemännen hos de kommunala huvudmännen och de personer som representerar styrelsen hos de fristående skolorna ska vara ute i skolorna och se till att hålla sig uppdaterade, och vid behov se till att rektorn får mer resurser för att komma till rätta med kränkningarna.

Absolut skyldighet att tro på den utsatta eller utsatte eleven

Det finns en absolut skyldighet för den vuxne att ta elevens upplevelse på allvar. Det är den utsatta elevens upplevelse av handlingen som avgör om det är en kränkning som ska utredas. Det är en subjektiv upplevelse och det är således inte lärarens eller rektorns bedömning av vad som är vad som ska avgöra om man ska rapportera eller utreda en kränkning. Det ska utredningen visa. Denna inställning är helt avgörande för att man ska kunna komma till rätta med kränkningar i skolan. Om personal underlåter att ta sitt ansvar kan det följa arbetsrättsliga sanktioner. Precis som för vilken annan yrkesgrupp som helst som inte följer arbetsgivarens instruktioner.

Vårt avslutande råd är att inte straffa eleverna, se istället till att det finns trygga vuxna som arbetar i skolan och hos huvudmannen och att de har stenkoll på hur man arbetar med att förebygga och åtgärda kränkande behandling. Utbilda personalen där det behövs och följ upp. Ge aldrig upp om eleverna. Hjälp varandra, både mellan skolor och inom personalgruppen. Det finns många goda exempel på hur skolor har jobbat framgångsrikt med konkreta åtgärder. Prestigelöshet och ödmjukhet är nyckelord.

/Jennie Elfström och Mattias Elfström

 

 

Anpassad studiegång – hur är det tänkt att fungera egentligen?

Särskilt stöd kan se ut hur som helst. Det är elevens behov som styr och målet med det särskilda stödet är att eleven ska nå kunskapskraven för alla ämnen. I 3 kap. skollagen finns dock tre stödformer som är definierade i lag: enskild undervisning, särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång och det är vid den sistnämnda jag tänker uppehålla mig en stund.

Jag tror att det finns en del missförstånd kring hur lagstiftaren avsett att anpassad studiegång ska användas så jag tänkte reda ut en del oklarheter. I 3 kap. 12 § skollagen finns reglerna om anpassad studiegång. Det står såhär: “Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får ett beslut enligt 7 § innebära avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studiegång)”. Vidare anges att rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en utbildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen. I praktiken innebär anpassad studiegång alltså att man tar bort delar av ett ämne, eller hela ämnet, under en viss tid. Det är rektorn som fattar beslut om anpassad studiegång.

Det är oerhört viktigt att eleven och elevens vårdnadshavare får klart för sig vad det kan innebära i praktiken att få den här insatsen. Det kan innebära att eleven går ut skolan med ofullständiga betyg och att vägen till högre utbildning stängs. I ett par skräckexempel som jag sett så hade skolan slentrianmässigt anpassat bort hela ämnen i flera år så att eleverna i praktiken inte hade en chans att klara målen, dvs de gick ut med ofullständiga betyg och kom inte in på gymnasiet. Så är det inte tänkt att fungera.

Anpassad studiegång är tänkt att användas som en tillfällig åtgärd, alltså under en begränsad period, i så få ämnen som möjligt. Jag har dock en känsla av att det är precis tvärtom, vilket också Skolinspektionen kritiserat flertalet huvudmän för. Istället för att ta reda på vad eleven behövt för aktivt stöd i ett ämne, så har skolan använt man sig av anpassad studiegång, som är ett passivt stöd. När det verkligen behövs ska det användas, men det är i undantagsfall och man måste se till att elevens rätt till utbildning tillgodoses.

 

Ansvarsfull processföring i mål som gäller tilläggsbelopp

På Juristfirman Vide arbetar vi med flera olika delar av rättsområdet förvaltningsrätt. Inom detta rättsområde finns bl.a. regler för hur statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter ska utföra sitt uppdrag men även regler kring beslutsfattande och överklaganden. Skoljuridik är ett område som anses ligga inom förvaltningsrätten. Det centrala regelverket på skoljuridikens område är skollagen men även reglerna i skolförordningen är viktiga.

Beslut om bidrag enligt skollagen fattas av kommunala förvaltningsmyndigheter, typiskt sett en utbildningsnämnd. I vissa frågor kan nämnden delegera beslutanderätten till en tjänsteman. Vanligt är att en tjänsteman på kommunens utbildningsförvaltning har rätt att fatta vissa beslut å nämndens vägnar. Ofta fattas därför t.ex. beslut om tilläggsbelopp till fristående skolhuvudmän (friskolor) av utbildningsförvaltningens chef eller chefen för kommunens elevhälsa.

Tilläggsbeloppet ska användas för att finansiera bl.a. assistenter till de elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Ett stort problem vad gäller tilläggsbeloppen är att de fristående huvudmännen sällan får det belopp man ansöker om. Samtidigt läggs det i skollagen ett stort ansvar på huvudmannen för skolan. Om en pedagogisk utredning visar att eleven är i behov av en assistent så har skolan också en skyldighet att tillhandahålla en assistent. Många beslut om tilläggsbelopp överklagas därför. På Juristfirman Vide driver vi, för flera fristående huvudmäns räkning, ett stort antal mål som handlar om just tilläggsbelopp.

När ett beslut från en förvaltningsmyndighet överklagas ska detta inte göras till de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen). Istället finns särskilda förvaltningsdomstolar (nämligen förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen). Huvudregeln i förvaltningsprocessen är ett skriftligt förfarande. Parterna i målet kommer alltså inte träffas i domstolen och presentera sina yrkanden och grunderna för dem muntligt utan hela processen genomförs oftast skriftligt. För att ett överklagande av en dom från en förvaltningsrätt ska tas upp i kammarrätt måste domstolen först meddela prövningstillstånd. Tanken med detta är att överrätterna ska ha en kontrollerande funktion i förhållande till underrätterna. Prövningstillstånd kan meddelas på olika grunder, bl.a. att underrätten dömt fel eller att det finns behov av prejudikat. Domar från kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen är prejudicerande och ska därmed vara vägledande för underinstanserna. En anledning till att kammarrätten anser att det behövs prejudikat kan vara att olika förvaltningsrätter gör olika tolkningar av samma regler. Domar från kammarrätterna är därför principiellt viktiga. Eftersom vi arbetar med frågor om tilläggsbelopp följer vi noga rättsutvecklingen på detta område. Detta innebär att vi läser och analyserar t.ex. juridisk litteratur, förarbeten till lagstiftning, olika utredningar och domar.

På senare tid har vi märkt av en mycket oroande trend vad gäller de fristående huvudmännens processföring. När den fristående huvudmannen vunnit i förvaltningsrätten, d.v.s. det har fastställts att man t.ex. har rätt till tilläggsbelopp på en viss nivå, överklagas ofta domen till kammarrätten av den kommunala nämnden. När målet sedan tas upp i kammarrätten får båda parter möjlighet att yttra sig.

Det som oroar oss är att de fristående huvudmännen i detta läge i flertalet mål valt att inte yttra sig över huvud taget. Vad detta beror på vet vi inte. Vi anser dock att om man från början väljer att överklaga så måste man vara beredd på att fullfölja sin talan, även när målet når kammarrätten. Att inte utnyttja denna möjlighet leder till att domstolen bara får höra ena sidans argumentation. Ofta har denna argumentation utvecklats och förbättrats efter processen i förvaltningsrätten. Kommunen kanske väljer att först i detta läge koppla in jurister som på ett mer utförligt sätt argumenterar för kommunens sak.
På grund av att kammarrättens dom är prejudicerande är den viktigare än en dom från förvaltningsrätten. En dom från kammarrätten ska ju som sagt fungera som ledning för rättsskipningen. Sådan dom får därför också oftast större konsekvenser än att den bara avgör det mål som ligger för handen. Den fristående huvudmannens val att inte yttra sig kan alltså få större konsekvenser för alla fristående huvudmän.

Vi på Juristfirman Vide vill därför här och nu rikta en uppmaning till de fristående huvudmän som tänker överklaga ett beslut om t.ex. tilläggsbelopp: Var beredd på att just er process kan komma att bli vägledande. Ta därför ert ansvar och ta vara på de möjligheter ni får till att yttra er. Det finns utan tvekan en stor kompetens bland landets fristående huvudmän och många driver sina processer på ett utmärkt sätt. Om ni dock känner att ni behöver juridisk rådgivning finns vi här för er.

Mattias Elfström, Juristfirman Vide