Inspektionen för vård och omsorg är tillsynsmyndighet

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är den myndighet som har till uppgift att bedriva tillsyn över LSS-verksamheter. Tillsynen kan enligt myndigheten utföras till viss del olika beroende på vad som ligger till grund för den. De vanligaste formerna för tillsyn är sådan som grundar sig på antingen krav enligt lag eller sådan som grundar sig i en anmälan till IVO om något missförhållande i en verksamhet.

Vad tillsynen innebär i praktiken

Den tillsyn som IVO utför ska alltid bygga på de olika krav på verksamheter som finns i lagstiftningen. I 26 § LSS anges att tillsyn av en verksamhet innebär att IVO granskar att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt sådana beslut som meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Tillsynen innebär även granskning av att den som har meddelats tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans uppfyller lagens lämplighetskrav. Eftersom IVO:s tillsyn ska vara förutsägbar använder sig myndigheten så långt det är möjligt av bedömningskriterier som är de samma över hela landet. De mål och krav som ska uppfyllas enligt LSS bland annat att verksamheten ska vara av god kvalitet och att den ska bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Dessutom gäller enligt lagen att all verksamhet som omfattar handläggning av ärenden som rör enskilda personer ska dokumenteras.

Dokumentationen är central

Som mina kollegor bloggade om häromdagen kan kravet på dokumentation inte nog understrykas. Ofta är det så att IVO begär in den granskade verksamhetens dokumentation för att gå igenom den och se hur arbetet utförts. Dessvärre är det inte helt ovanligt att man i själva verksamheten lägger alldeles för lite tid och arbete på att ordentligt dokumentera sitt arbete. IVO genomför visserligen såväl besök på plats som intervjuer med anställda. Ett problem med besök på plats är att de ger en ögonblicksbild av hur det ser ut precis då. Intervjuer med personal ger ofta en tydligare bild av verksamheten men kvaliteten i en intervju kan bero på så många olika omständigheter, till exempel vem som intervjuas och av vem. Därför ger den skriftliga dokumentationen ofta en bättre bild av verksamheten över tid. Om man i verksamheten dessutom lägger viss tid och kraft på att ta fram ett vettigt och användbart kvalitetsledningsssystem så kommer arbetet att underlättas väsentligt.

IVO:s beslut

När tillsynen är slutförd ska den granskade verksamheten få ett beslut från IVO som innehåller de slutsatser som myndigheten kommit fram till. IVO ska inom ramen för tillsynen lämna råd och ge vägledning. Därutöver ska myndigheten kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps. Ett beslut från IVO kan därför innebära att myndigheten kommit fram till att verksamheten bedrivs på ett sätt som uppfyller lagens krav och mål. Inte sällan innebär emellertid ett beslut efter utförd tillsyn att verksamheten får ett föreläggande från IVO där det framgår att myndigheten har funnit vissa brister under sin tillsyn. Ett sådant beslut innebär att verksamheten får ett föreläggande att avhjälpa bristerna. Till förelägganden kopplas regelmässigt ett vite som verksamheten ska betala om man inte avhjälper de felaktigheter som IVO anser finns.

Jag vill som avslutning återkoppla till vikten av en god dokumentation. Många förelägganden har sin grund i bristande dokumentation. Mitt råd är att man som verksamhetsutövare bör lägga en del tid och kraft på att implementera ett vettigt och användbart kvalitetsledningssystem samt att man verkligen gör medarbetarna uppmärksamma på vikten av att dokumentera verksamheten. Här kan du läsa mer om våra tjänster inom området.

Mattias Flodwall

Det finns många olika regler i bl.a. förvaltningslagen och i allmänna råd om hur en ansökan, utredning och beslut om LSS eller SoL-insatser ska dokumenteras hos kommunen och Försäkringskassan. Detta blogginlägg handlar om den dokumentation som du som anordnare av LSS- eller SoL-insatser ska föra.

Nya allmänna råd träder i kraft den 1 januari 2015

Från och med den 1 januari 2015 införs nya föreskrifter och allmänna råd av Socialstyrelsen om dokumentation som förs i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2014:5.

En viktig grundbult i all dokumentation är att den förs på ett sätt så att den enskildes integritet skyddas. Alla handlingar som upprättas och gäller enskilda begränsas till att innehålla uppgifter som bedöms vara tillräckliga, väsentliga och ändamålsenliga i förhållande till vad saken gäller. Det innebär att dokumentationen alltid ska vara saklig och så långt det är möjligt befriade från personliga värderingar.

I de nya allmänna råden finns anvisningar om vad en personakt ska innehålla och hur strukturen ska se ut. Om brukaren är vuxen  ska personakten innehålla namn, personnummer och andra kontaktuppgifter till den enskilde. En lämplig struktur i personakten kan vara att hålla samman handlingar som gäller arbetsmomenten att ta emot uppdrag, planera och utföra genomförandet av insatser, följa upp insatser och avsluta insatser. Syftet med att hålla dokumentationen ordnad på detta sätt är att det är lättare att systematiskt och regelbundet utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. I de allmänna råden finns även detaljerade beskrivningar om hur journalanteckningar ska föras och vad dessa ska innehålla.

Dokumentera insatsen i alla led

I de allmänna råd finns utöver ovanstående också anvisningar om hur insatsen ska dokumenteras när ett nytt uppdrag tas emot av anordnaren, hur den ska dokumenteras under genomförandet i genomförandeplanen, hur insatsen ska följas upp och när insatsen avslutas.

Dokumentationen är del av det systematiska kvalitetsarbetet

Enligt de allmänna råden bör den som bedriver verksamhet så långt möjligt använda sig av verksamhetsanpassade kodverk, klassifikationer, blanketter och standardiserade mallar för dokumentation. Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår det att den som bedriver verksamhet ska ansvara för att det ledningssystem som ska finnas innehåller de processer och rutiner som behövs för att säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som ställs i SOSFS 2014:5. Dokumentationen är således en viktig del av det systematiska kvalitetsarbetet som du som utförare är skyldig att göra.

I nästa del av vår temaserie för LSS- och SoL-verksamheter, som kommer på torsdag den 18:e december, ska vi berätta mer om IVO:s tillsyn.

Jennie Elfström och Anna Hakala

Individuell prövning

Verksamheter som inom LSS-och SoL-området vänder sig till några av de mest sårbara människorna i vårt samhälle. Därför är det viktigt att den kompetens som en föreståndare eller verksamhetsansvarig har är väldigt god.

Eftersom verksamheterna inom området kan ha ganska så vitt skilda inriktningar gör IVO en individuell bedömning och prövning av kompetensen i varje enskilt fall. Det är därför viktigt att den som ska arbeta som verksamhetsansvarig och leda den dagliga verksamheten har den speciella kompetens som kan krävas med hänsyn till verksamhetens inriktning.

Kompetensens delar

Kompetensen består av olika delar. För en person som ska arbeta som verksamhetsansvarig så är det väldigt viktigt att hon eller han har rätt formell kompetens. Det som räknas som formell kompetens är utbildning med inriktning mot det aktuella inriktningsområdet. För att utbildningen ska kunna bedömas så ska det vara en utbildning som ställer krav på motprestation, d.v.s. utbildningen bör avslutas med att man examineras genom tentamen eller liknande. Givetvis ska en sådan tentamen grundas i fastslagna och jämförbara examenskriterier. Det räcker emellertid inte att man endast har tillräcklig utbildning. Utöver utbildningen måste en föreståndare eller verksamhetsansvarig även ha ganska omfattande arbetslivserfarenhet inom området. Det är naturligtvis lättare att få rätt bild av hur arbetet ska bedrivas om man faktiskt har arbetat med personer som har rätt till insatserna. Utöver rätt utbildning och rätt arbetslivserfarenhet är det också bra om man fått vidareutbildningar som ytterligare kan styrka att man har rätt kompetens. Sådana utbildningar kan vara sådant som ges inom ramen för en persons kompetensutveckling på tidigare arbetsplatser. I övrigt gör man också en prövning av den tilltänkta verksamhetsansvariges personliga lämplighet.

Kompetenskrav i rättspraxis

I rättspraxis från domstolarna finns en del avgöranden som behandlar verksamhetsansvariges kompetens. Av den praxis som bildats kan man dra slutsatserna att det är viktigt med utbildning på högskolenivå inom områden som åtminstone är närliggande de områden man tänkt sig att arbeta inom. Det sägs dock i praxis att det är viktigt att man inte stirrar sig allt för blind på kravet på utbildning eftersom en allt för snäv tolkning av begreppet adekvat och tillräcklig utbildning riskerar att utesluta annars lämpliga personer. Med annars lämpliga personer avses i första hand personer som har en lång arbetslivserfarenhet inom det område där de ska fungera som föreståndare. Man kan således dra slutsatsen att en lång och adekvat arbetslivserfarenhet till viss del kan väga upp att kravet på en direkt tillämplig utbildning inte är uppfyllt. För den som vill arbeta som föreståndare eller verksamhetsansvarig är det emellertid viktigt att komma ihåg att den formella kompetensen med krav på rätt utbildning och rätt arbetslivserfarenhet inte kan ersättas av entusiasm.

Kravet är skälig levnadsnivå respektive goda levnadsvillkor

Vi hör ibland, tack och lov inte så ofta, i vårt arbete att IVO ställer alldeles för höga krav på den som ska arbeta som föreståndare eller verksamhetsansvarig. Jag vill påminna om det jag skrev inledningsvis, att LSS-verksamheter vänder sig till några av vårt samhälles mest sårbara människor. Den som ska arbeta med att leda det dagliga arbetet måste ha rätt kompetens. De personer som verksamheten vänder sig till ska med stöd av lagen få en möjlighet att så långt det är möjligt leva som andra och det arbete som utförs ska vara av god kvalitet.

I nästa blogginlägg berättar mina kollegor Jennie Elfström och Anna Hakala om de nya dokumentationskraven för LSS- och SoL-verksamheter.

Mattias Flodwall