Hej!
Emelie heter jag och jag läser sista terminen på språkkonsultprogrammet på Göteborgs universitet. Jag har gjort min slutpraktik på Juristfirman Vide. I det här inlägget kommer jag berätta lite om vad jag gjort här, men först tänkte jag berätta vad en språkkonsult är. Det är nämligen den första frågan jag brukar få när jag berättar vad jag studerar.
Vad gör en språkkonsult?
En språkkonsult är expert på det svenska språket, och på att anpassa språket efter olika mottagare. Vi arbetar mycket med att läsa, redigera eller skriva texter av olika slag. De texter vi oftast arbetar med är sådana som har ett praktiskt syfte, till exempel att förklara hur invånarna i en kommun ska göra för att sopsortera rätt eller vad en viss myndighet kan hjälpa dem med.
När jag säger att jag är språkkonsult tror många att jag arbetar med översättning. Det är på sätt och vis sant. Man kan säga att en språkkonsult översätter krånglig eller fackspråklig svenska till mer begriplig svenska.
När någon ska beskriva vad hen arbetar med – oavsett om hen är en privatperson, representant för en myndighet eller ett företag – är det lätt hänt att hen glömmer att berätta vissa saker eftersom hen själv tycker det är så självklart. Ganska ofta berättar människor istället saker som kanske inte är intressanta för någon som inte arbetar inom samma verksamhet eller bransch. Då kan det vara läge att ta hjälp av en språkkonsult!
En språkkonsult kan inte bara språkvetenskapliga tricks för att få en text begriplig utan är också ofta själv inte insatt i ämnet vilket betyder att språkkonsulten kommer ställa ungefär samma frågor som den tänkta läsaren skulle komma att göra. Då kan språkkonsulten svara på dem i texten och läsaren får de svar hen söker direkt.
Vad har jag gjort på Vide?
Här på Juristfirman Vide har jag skrivit om nästan alla texter på webbplatsen. Det har varit svårt och roligt på samma gång. Intressanta är nog det bästa ordet för att beskriva mina åtta veckor här!
Bland det svåraste har varit att känna sig färdig med en text: Har jag fått med allt nödvändigt? Har jag förklarat tillräckligt? Är just det här juridiska ordet verkligen nödvändigt att ha med? Är det här ens sant? Men eftersom min uppgift har varit att skriva har jag gjort det. Sedan har jag läst, bett Jennie om synpunkter och ändrat det jag skrivit. Om och om igen. Det har varit väldigt intressant att få skriva så här mycket text och jag har lärt mig massor om min egen skrivprocess och om hur jag kan presentera det jag skrivit.
Nu ser jag fram emot ett yrkesliv där jag får klura på formuleringar, ifrågasätta det jag skriver och lära mig mer om olika ämnen och fackområden. Alltså precis det jag fått göra under min praktik! Jag är väldigt tacksam för att Jennie ville ta emot en språkkonsultpraktikant och för det förtroende hon visat mig. Tack Jennie!
Tillbaka till texterna. När jag har skrivit har jag har utgått från den information som fanns på webbplatsen. Det märktes att Jennie är mån om att hennes besökare och kunder ska förstå vad Vide gör och varför samt att hon försökt undvika fackspråk – något som inte är självklart. Vi har läst en del om juridiskt språkbruk i skolan och då har det framgått att det finns ett visst motstånd hos vissa yrkesgrupper att ändra sitt sätt att skriva. Men det har jag inte verkligen inte märkt av här på Vide! Här är man väl medveten om att lagen inte i första hand är till för de sakkunniga utan för medborgarna – och om hur olika dessa medborgare är och fungerar. Men som jag skrev tidigare är det ofta svårt att skriva om ämnen man kan mycket om. Det är vanligt att man glömmer att förklara hur två saker hör ihop, varför läsaren ska göra något eller vem det är som ska göra något eftersom det är så självklart för en själv. Så var det i några av de texter jag arbetat om.
Eftersom jag inte är juridiskt sakkunnig fick jag börja med att själv försöka förstå hur lagar, regler, myndigheter och juridiska tjänster hänger ihop. Sedan försökte jag förklara det på ett sätt som gör det enkelt att förstå. Jag har till exempel arbetat mycket med att skapa samband i texten genom att använda ord som därför och eftersom. När jag har förklarat händelseförlopp har jag varit noga med att skriva i vilken ordning saker händer och vem som gör vad.
Många av texterna blev längre än de var från början, vilket kanske kan verka lite konstigt. Är det inte jobbigare att läsa en lång text? Svaret är att jo, i många fall har man mycket att vinna på att hålla sig kort. Då är det större chans att någon tar sig tid att läsa texten. Men det är inte enklare att läsa en kort svårförståelig text än en lång begriplig text. Den avvägningen gjorde jag när jag skrev, och jag tyckte oftast att det var viktigare att förklara varför Vide erbjuder en viss tjänst eller att berätta lite om de lagar som ligger till grund för att tjänsten finns än att skriva kort.
När jag skriver försöker jag alltid att förklara lite mer än vad jag tror läsaren behöver. Om läsaren redan känner till något brukar de inte klaga på att de får för mycket information utan istället bara snabbt läsa igenom de meningarna. När information saknas kan läsaren däremot känna sig exkluderad eller ovälkommen och låta bli att läsa vidare. När jag ändå velat begränsa antalet ord har jag antingen länkat till andra webbplatser där det finns bra information eller förklarat varför jag inte kan förklara allt på Vides webbplats och bjudit in till kontakt. Det är enklare att förklara vad komplexa lagar innebär om man får ett specifikt fall att tillämpa dem på.
Har jag missat något?
Att det är svårt att förklara saker man arbetar med gäller såklart för mig också! Om jag har skrivit något underligt i det här blogginlägget eller på Vides webbplats får du som läser gärna höra av dig.
Du är också varmt välkomna att mejla mig om du har några språkfrågor, undrar mer om vad en språkkonsult kan göra eller är intresserad av att anlita mig för att skriva eller redigera texter, coacha skribenter eller hålla en kurs om klarspråk!
Min mejladress är emelie(a)sprak.at
Claes Jenninger har skrivit en bok om hur vi kan göra skolan fri från mobbning. Han har egna, mycket tragiska personliga erfarenheter från hur illa det kan gå när skolan inte stoppar kränkningar i tid. Hans son Måns tog sitt liv efter att ha varit utsatt för mobbning i skolan. Claes Jenninger har genom enträget arbete därefter försökt påverka lärare, rektorer, politiker och skolhuvudmän att ta sitt ansvar och se till att ta krafttag för att stoppa mobbning, trakasserier och diskriminering i skolan. Hans bok “En skola fri från mobbning” är ett viktigt inlägg i debatten om hur skolor kan jobba för att förebygga detta. Jag tycker att alla som jobbar i skolan ska läsa boken. Alltför många barn och ungdomar blir utsatta för mobbning, trakasserier och diskriminering i skolan. En del av dem tar sitt liv. Det är ett enormt misslyckande från vuxenvärlden när vi inte lyckas stoppa kränkningarna.
