En elev behöver särskilt stöd

När en elev har svårigheter i skolan behöver skolan ta reda på vad eleven behöver för att kunna utvecklas så långt som möjligt. Ibland räcker förändringar i undervisningen eller extra anpassningar. I andra fall behöver elevens behov av särskilt stöd utredas.

Här går vi igenom processen steg för steg.

1. Uppmärksamma att eleven behöver stöd

Ett behov av stöd kan visa sig på olika sätt.

Det kan handla om att eleven riskerar att inte uppfylla de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas. Men behovet kan också visa sig genom andra svårigheter i elevens skolsituation.

Tänk brett. Uppvisar eleven tecken på psykisk ohälsa? Har elevens frånvaro ökat? Har eleven varit utsatt för mobbning? Har eleven det svårt hemma? Har eleven drabbats av sjukdom som innebär att eleven behövt vistas på sjukhus? Eller har det hänt något annat som kan påverka elevens möjlighet att delta i och tillgodogöra sig undervisningen?

Om någon av dessa situationer föreligger och det påverkar elevens skolsituation negativt kan det finnas skäl att fundera på om eleven behöver särskilt stöd.

Om en elev ska börja i en ny skola kan den nya skolan ha fått information om elevens stödbehov och hur det stödet kan ha sett ut vid överlämningen från den tidigare skolan. Utgå dock inte att stödbehovet ser exakt likadant ut som i den tidigare skolmiljön - den nya skolan måste ta reda på hur elevens behov ser ut.

Det viktigaste är att skolan behöver se till hela elevens skolsituation och inte bara till elevens kunskapsresultat.

Det första steget är att ta reda på vad som gör det svårt för eleven och vilket stöd som kan behövas.

2. Ge extra anpassningar – när det är tillräckligt

Extra anpassningar är mindre ingripande stödinsatser som normalt kan genomföras inom den ordinarie undervisningen.

Om det kan befaras att eleven inte kommer att uppfylla de kriterier som minst ska uppfyllas ska eleven skyndsamt ges extra anpassningar, om det inte finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga.

Extra anpassningar behöver följas upp. Om de inte ger tillräcklig effekt kan skolan behöva gå vidare och utreda om eleven behöver särskilt stöd.

3. Anmäl till rektor när särskilt stöd kan behövas

Om eleven riskerar att inte uppfylla de kriterier som minst ska uppfyllas trots extra anpassningar ska det anmälas till rektorn. Alla som arbetar i skolan kan göra en sådan anmälan. Det gäller också elevens vårdnadshavare.

En anmälan ska också göras om det finns särskilda skäl att anta att extra anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Då behöver skolan inte först prova extra anpassningar.

Detsamma gäller om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation som gör att eleven kan vara i behov av stöd.

4. Utred elevens behov av särskilt stöd

Utredningen ska ge skolan ett tillräckligt underlag för att bedöma om eleven behöver särskilt stöd och vilket stöd som i så fall behövs.

Enligt Skolverkets allmänna råd bör utredningen bestå av två delar:

Kartläggning

Skolan kartlägger elevens skolsituation och undersöker vilka omständigheter på individ-, grupp- och skolnivå som påverkar elevens förutsättningar.

Det innebär att utredningen inte bara ska söka förklaringar hos eleven. Skolan behöver också undersöka exempelvis undervisningen, lärmiljön, organisationen och andra delar av elevens skolsituation. Om eleven har svårigheter som påverkar inlärningen i flera ämnen så ska kartläggningen omfatta dessa ämnen. Många personers input kan vara viktig när det gäller att förstå varför situationen ser ut som den gör för eleven.

I utredningen kan det ingå en pedagogisk kartläggning, men också andra kartläggningar som gjorts av elevhälsan, som till exempel en social kartläggning eller en psykologisk kartläggning. I kartläggningen kan också ingå intervju med elevens vårdnadshavare eller eleven själv.

Kartläggningen är en objektiv faktainsamling. Det är viktigt att skilja mellan kartläggning och analys. Analysen ska inte göras i detta steg. Analysen görs när skolan samlat ihop all information om eleven.

Kartläggningen kan behöva göras om längre fram. Elevens behov och svårigheter behöver inte vara desamma om ett år som idag. Kartläggningen ska alltid spegla hur situationen ser ut för eleven i förhållande till ett eventuellt åtgärdsprogram, om det finns för eleven.

Pedagogisk bedömning

Utifrån kartläggningen gör skolan en pedagogisk bedömning.

Bedömningen ska svara på om eleven behöver särskilt stöd och, om så är fallet, vilket behov av stöd eleven har.

Skolan bör bland annat ta ställning till vilka åtgärder som kan behövas och vilka resultat som förväntas av dem.

Samråd ska ske med elevhälsan om det inte är uppenbart att det inte behövs.

5. Involvera eleven och vårdnadshavarna

Elevens och vårdnadshavarnas kunskap om elevens situation är viktig.

Skolan bör därför skapa ett fungerande samarbete med dem och ge dem möjlighet att bidra med sina erfarenheter och synpunkter.

Det är däremot rektorn som ansvarar för att utredningen görs och för beslutet om ett åtgärdsprogram ska upprättas eller inte. Rektorn beslutar också om vilka åtgärder som eleven ska få.

Vårdnadshavarnas samtycke krävs inte för att skolan ska få utreda elevens behov av särskilt stöd. Vissa delar av en utredning, exempelvis en medicinsk eller psykologisk utredning, kan däremot kräva vårdnadshavarens medgivande.

6. Fatta beslut

När utredningen är klar behöver skolan ta ställning till om eleven är i behov av särskilt stöd.

Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska ett åtgärdsprogram utarbetas.

Om utredningen visar att eleven inte behöver särskilt stöd ska ett beslut fattas om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram.

Eleven och vårdnadshavarna ska ges möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet utarbetas. Detta kan till exempel göras genom att eleven och vårdnadshavarna får en skriftlig kopia på utkastet till åtgärdsprogram och ges skälig tid att inkomma med synpunkter. I många fall kan en vecka vara tillräckligt.

Innan skolan skickar ut utkastet så rekommenderas att skolan kontrollerar att utkastet inte är underskrivet av beslutsfattaren, eller att det står längst upp i sidhuvudet att det är ett beslut om åtgärdsprogram. Det måste tydligt framgå att det är fråga om ett utkast.

När vårdnadshavarna inkommit med synpunkter, eller när fristen som skolan bestämt för att inkomma med synpunkter löpt ut, ska beslutshandlingen upprättas. I nästa del kan du läsa om vad ett åtgärdsprogram ska innehålla.

7. Skriv åtgärdsprogrammet

Målgruppen för åtgärdsprogrammet är eleven, personalen och elevens vårdnadshavare. Det ska vara skrivet på ett sätt så att alla enkelt kan förstå vad som ska göras. Tänk på att eleven själv har rätt att ta del av åtgärdsprogrammet.

Åtgärdsprogrammet ska beskriva:

• elevens behov av särskilt stöd
• hur behovet ska tillgodoses
• när åtgärderna ska följas upp och utvärderas
• vem som ansvarar för uppföljningen och utvärderingen.

Åtgärderna bör vara konkreta och möjliga att utvärdera. För att en åtgärd ska bli konkret och utvärderingsbar bör det framgå vad skolan ska göra, hur ofta eller under vilka situationer och vad som ska följas upp.

Tre exempel på konkreta och utvärderingsbara åtgärder

Åtgärdsprogrammet ska däremot inte fyllas med mer information om eleven än vad som behövs. Beskrivningar av elevens svårigheter och eventuella diagnoser hör normalt inte hemma i själva åtgärdsprogrammet.

Det viktiga är att dokumentet visar vilket stöd eleven behöver och vad skolan faktiskt ska göra.

8. Genomför stödet

Ett åtgärdsprogram är inte slutpunkten i processen.

När åtgärdsprogrammet är beslutat behöver de beslutade stödåtgärderna också genomföras.

Berörd personal behöver veta:

• vad som ska göras
• vem som ska göra det
• när stödet ska ges
• hur arbetet ska följas upp.

Om eleven samtidigt får extra anpassningar behöver skolan planera insatserna så att stödet fungerar som en helhet.

9. Följ upp och utvärdera

Skolan behöver kontinuerligt undersöka om stödet fungerar. Särskilt stöd är en process där skolan fortlöpande kartlägger, analyserar, bedömer och beslutar om åtgärder.

De åtgärder som inte fungerar ska skolan inte fortsätta med. Under processens gång kan personalen uppmärksamma möjligheter till förbättringar i hur stödet kan utformas.

Gör inte förändringarna direkt, det är åtgärdsprogrammet som styr vilka åtgärder som ges till eleven. Fånga istället upp idéerna och ta med till utvärderingen.

Ett gott samarbete mellan skolan, eleven och elevens vårdnadshavare är A och O för att nå största möjliga framgång med det särskilda stödet.

Av åtgärdsprogrammet ska det framgå när åtgärderna ska följas upp och utvärderas och vem som ansvarar för detta.

Frågan är alltså inte bara om åtgärderna har genomförts.

Om svaret är nej kan åtgärderna behöva förändras eller kompletteras.

Om stödbehovet förändras kan skolan behöva fatta ett nytt beslut om åtgärdsprogram.

10. Avsluta åtgärdsprogrammet när särskilt stöd inte längre behövs

Ett åtgärdsprogram ska inte fortsätta bara för att det en gång har upprättats.

När skolan bedömer att eleven inte längre behöver särskilt stöd ska det fattas beslut om att avsluta åtgärdsprogrammet.

Hur länge en elev behöver särskilt stöd varierar. För vissa elever handlar det om en kortare period. Andra elever kan behöva särskilt stöd under en stor del av sin skoltid.

Beslutet kan överklagas

Beslut om att upprätta ett åtgärdsprogram kan överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Det gäller också beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram och beslut om att avsluta ett åtgärdsprogram.

Överklagandet ska göras inom tre veckor från det att eleven eller vårdnadshavaren fick ta del av beslutet.

En elev som har fyllt 16 år får själv överklaga beslutet.