Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har i mål nr 1320-19 idag den 17 februari 2020 meddelat dom i ett mål om tilläggsbelopp. Ombud för friskolan var Jennie Elfström och Mattias Elfström. Samma dag har HFD dömt i ett liknande mål om tilläggsbelopp – 5544-18. I båda målen har HFD dömt till skolornas fördel.
I det mål som vi var ombud i hade Trollhättans kommun bestämt att bevilja halva det belopp för tre elever med omfattande funktionsnedsättning, som skolan hade ansökt om i tilläggsbelopp. I beslutet skrev kommunen att timersättningen avseende tilläggsbelopp för 2017 halverats i förhållande till ersättningen under 2016. Nedsättningen motiverades med att antalet beviljade veckotimmar ökat samtidigt som de avsatta medlen i kommunens budget endast ökat marginellt. De avsatta medlen i 2017 års budget bedömdes därför endast räcka till en ersättning motsvarande halva det tidigare beviljade beloppet. Förvaltningsrätten avslog överklagandet. Målet överklagades till Kammarrätten, som menade att likabehandlingsprincipen inte kunde tillämpas direkt och tilläggsbelopp kunde inte beviljas utifrån en fastslagen budgetram, utan skulle prövas individuellt.
Domen överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen, som prövade hur storleken på tilläggsbeloppet för en elev med ett omfattande behov av särskilt stöd skulle bestämmas – individuellt eller med utgångspunkt i en budgetram.
Vi är otroligt glada för att Högsta förvaltningsdomstolen idag meddelat att tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas utifrån den enskilde elevens behov.
Bl.a. konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att bestämmelsen om tilläggsbelopp i 10 kap. 39 § första stycket skollagen vidare har ändrats, bl.a. mot bakgrund av rättsfallet från 2012, i syfte att tydliggöra att det ska göras en individuell bedömning av varje elevs unika behov, såväl när det gäller frågan om ett tilläggsbelopp ska lämnas eller inte, som när det gäller tilläggsbeloppets storlek (prop. 2015/16:134, s. 25). Domstolen skriver vidare att det framgår av skollagen och dess förarbeten samt av praxis, att det beträffande tilläggsbelopp för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska göras en individuell bedömning avseende varje elevs unika behov. Bedömningen ska, förutom frågan om ett tilläggsbelopp över huvud taget ska lämnas, också avse tilläggsbeloppets storlek. Det står vidare klart att likabehandlingsprincipen inte kan tillämpas direkt i fråga om tilläggsbelopp.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar också att bestämmelserna i 14 kap. 1 och 2 §§ skolförordningen om fastställande av bidrag per kalenderår och ändringar av bidrag under budgetår ger visserligen intryck av att även tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i de ekonomiska förhållandena i hemkommunens egen verksamhet eller utifrån en förutbestämd budgetram. Mot bakgrund av reglerna i skollagen och hur dessa kommit att tolkas saknas emellertid lagstöd för en sådan ordning.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver slutligen att utgångspunkten vid bestämmandet av storleken på ett tilläggsbelopp ska vara att elevens behov av stöd kan tillgodoses i praktiken. Beloppet ska vara skäligt.
Vi har drivit den här ståndpunkten i flera hundra mål om tilläggsbelopp under åren, dvs att det både ska göras en individuell bedömning av elevens behov i sig och sedan också att tilläggsbeloppet ska vara beräknat så att elevens behov i praktiken kan kunna tillgodoses. Det har varit en självklarhet har vi tyckt. Tyvärr har många kommuner tyckt något annat och missförstått såväl lagstiftning som HFD:s dom 2012 ref. 46. Vi har hela tiden sagt att de haft fel och överklagat mängder av beslut för friskolor i hela landet under årens lopp. Vi har vunnit i förvaltningsrätter och i kammarrätter. Vi har också förlorat, men då har vi överklagat.
Nu äntligen sätter HFD ner foten och säger att det är en individuell prövning som ska göras i varje enskilt fall – inte bara när det gäller elevens stödbehov – utan också kostnaden för att tillgodose stödbehovet. Det innebär att det också måste göras en prövning av kostnaden för t.ex. elevassistent, dvs bruttolön och arbetsgivaravgifter. Som friskola är det viktigt att specificera både kostnad och omfattning av den åtgärd man söker tilläggsbelopp för. Vi bedömer att system med rena schabloner, som bl.a. Stockholm, Malmö och Göteborg använder sig, inte är förenlig med HFD:s nya dom.
Att Högsta förvaltningsdomstolen nu dömt helt i linje med vår argumentation är en stor seger för elevens rättigheter och för mänskliga rättigheter. Det har varit vårt mål och vår ledstjärna i vårt arbete att alla elever är viktiga och att varje elev i den svenska skolan ska kunna må bra och få godkänt i varje ämne i skolan, oavsett vilka förutsättningar som eleven har. Länk till domen hittar du här.
/Mattias Elfström och Jennie Elfström