Frågor och svar på några skoljuridiska frågor

5 oktober, 2019

I samband med terminsstart får vi alltid ett enormt inflöde av förfrågningar till oss. Det är fem-sex mail om dagen, ett par telefonsamtal och kanske också något meddelande via vår FB. Vi gör vårt bästa för att besvara alla så fort vi kan. Tyvärr har vi fått säga nej till många familjer som verkligen behöver vår hjälp och det vill vi egentligen inte. Behovet av skoljuridisk rådgivning är så oerhört stort, tyvärr är antalet jurister i landet som kan rättsområdet riktigt bra alldeles för få (vilket är konstigt, skoljuridik är så enormt intressant och enligt oss det roligaste man kan jobba med inom juridiken).

Här kommer 5 frågor och svar på några olika skoljuridiska frågor vi fått. Kommentera gärna! Eftersom många av frågorna handlat om olika aspekter av ett särskilt ämne, nämligen de elever som lätt når målen i skolan, ofta särbegåvade elever, tänkte vi att vi under kommande vecka skriver ett längre inlägg om det här.

Om antagning

Fråga 1: En elev gör ett intagningsprov till en musikskola och skolan meddelar att eleven blir antagen. Mamman hör av sig till skolans rektor för att berätta för rektorn att barnet är särbegåvat. Syftet är att förbereda skolan på att det kan komma att behövas anpassningar. När rektorn får reda på att eleven är särbegåvat, drar skolan tillbaka platsen och eleven får inte börja.

Svar: En huvudregel i skollagen är att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet, 1 kap. 8 § skollagen. Ett beslut om att en elev blivit antagen till en utbildning är ett gynnande förvaltningsbeslut som innebär myndighetsutövning och som inte kan ändras, som huvudregel. När en skola har meddelat att en elev är antagen kan alltså inte skolan ändra eller återkalla sitt beslut utifrån att en elev kan ha behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Ett undantag till den här regeln är om eleven har så stora behov av särskilt stöd, det vill säga extraordinära stödåtgärder, att skolan nekats tilläggsbelopp från elevens hemkommun på den grunden att det skulle innebära ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för skolans hemkommun, 10 kap. 39 § 3 st skollagen. Den situationen verkar dock inte vara för handen här.

Om att fullgöra skolplikten på annat sätt än i skolan

Fråga 2: Om skolan inte vill erbjuda hemundervisning, kan vårdnadshavarna själva  hemundervisa sitt barn?

Svar: Den här frågan handlar oftast om situationer där skolan typiskt sett inte klarar att se till att tillgodose barnets behov av särskilt stöd. Det kan också finnas andra skäl till att en vårdnadshavare vill hemundervisa sitt barn. Observera att detta är något helt annat än den utpekade form av särskilt stöd som finns i 3 kap. skollagen. Som huvudregel ska skolplikten fullgöras i skolan. I 24 kap skollagen finns regler om hur ett skolpliktigt barn kan fullgöra skolplikten på annat sätt. Att undervisas i hemmet kan vara ett sådant sätt. Det finns tre krav som alla måste uppfyllas. Enligt 23 § ska medgivande lämnas om 1. verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt reglerna i skollagen, 2. behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och 3. det finns synnerliga skäl. Det är alltså tre tydliga krav som måste uppfyllas. Vad synnerliga skäl kan vara är inte definierat. I förarbetena har man gett exempel på att en elev som deltar i en filminspelning eller gör längre resor kan utgöra synnerliga skäl. Vi bedömer att enbart det faktum att ett barn är särbegåvat inte innebär synnerliga skäl. Motsvarande situation har prövats i ett mål i Kammarrätten i Jönköping, mål nr 24-12. Det måste till någon ytterligare omständighet.

Ett medgivande lämnas för ett år i taget och under tiden ska detta utvärderas. Det är barnets hemkommun som prövar frågan.

Vi tolkar 23 § att det måste finnas förutsättningar för barnet att få undervisning på samma villkor som barn som går i en vanlig skola. Alla kursplaner ska följas och man kan inte välja att utesluta något ämne eller moment i någon kursplan. Undervisningen ska ha en viss standard och den som undervisar barnet ska ha kompetens att göra det. Enligt förarbetena till skollagen (prop. 2009/10:165 s. 523-524) ska prövningen utgå från barnets intressen.

Vill man få frågan prövad om att ens barn ska fullgöra skolplikten på annat sätt får man helt enkelt vända sig till barnets hemkommun. Det finns väldigt lite praxis på området, förutom något enstaka mål. Sådana här mål är dessutom ofta så kallade ”in casu”-mål som har liten prejudicerande verkan.

Om resursfördelning i skolan och rätten till olika sorters stöd

Fråga 3: Hur ska skolan gå till väga för att få pengar till barn som har behov av utmaningar när det verkar som att alla resurspengar går till dem som är svaga inom något område?

Svar: Det är skolans huvudman som bestämmer hur skolans resursfördelning ska se ut. Finansieringen av våra utbildningsformer i Sverige sker genom att alla barn och elever tilldelas en skolpeng (grundbelopp). Denna skolpeng är olika hög i olika kommuner. Det är utbildningsnämnden eller motsvarande som bestämmer det. Därtill kan skolan få tilläggsbelopp för finansiering av extraordinära stödåtgärder. Många kommuner har också valt att ge ytterligare tilldelning av medel genom ett s k socioekonomiskt stöd. En del kommuner har även andra bidrag som skolor kan få. Dagens system har fått motta hård kritik från olika håll, bl.a från Friskolornas riksförbund, då det är svårt att få full insyn i hur kommunerna konstruerar sina resursfördelningssystem. Vi har drivit hundratals mål om både grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundsbeloppsmål är extra svåra rent bevismässigt, då det kan vara svårt att reda ut och bevisa att kommunen inte behandlat friskolan och de kommunala skolorna lika (likabehandlingsprincipen). Kommunala budgetar kan skrivas nästan hur som helst. Det pågår flera utredningar om ämnet för att få till en mer transparent och jämlik resursfördelning. Mer info på utbildningsdepartementets sida.

Vi ser ofta att barn och elever som lätt når målen, och som t.ex. är särbegåvade, kan hamna i en situation där deras behov av stimulans inte tillgodoses, och istället utvecklar psykisk ohälsa, stannar hemma från skolan osv. En elev som lätt når målen, men som inte utmanas, kan därmed bli en betydligt ökad kostnad i budgeten för skolan och kommunerna ganska snabbt i och med att de utvecklar ett behov av särskilt stöd, och till och med extraordinärt särskilt stöd. Rätten till extra anpassningar och särskilt stöd kan också ges om barnet t.ex. har varit med om ett trauma som påverkar skolgången, som t.ex. att bli utsatt för kränkningar. Detta missar många skolor. Barnet behöver inte ens ha hamnat i en sådan negativ situation för att få rätt till stöd. 3 kap skollagen talar om att det räcker med en risk, det ska alltså inte ens behöva gå så långt innan skolan måste sätta in extra anpassningar och ev särskilt stöd. Vi återkommer med ett längre inlägg om det här då det finns många aspekter och frågor att reda ut. Här är ett inlägg om anpassad studiegång.

Informationsöverföring mellan skolor

Fråga 4: Vilka regler gäller för informationsöverföring mellan skolor (privat och kommunala) vid skolbyte. Vem ”äger” informationen och kan man vägra informationsutbyte?

Svar: Enligt 3 kap. 12 j § skollagen gäller följande. Den skola som eleven lämnar ska göra en bedömning vilka uppgifter som ska lämnas över till den mottagande  skolenheten. Det ska vara fråga om  sådana uppgifter om eleven som behövs  för att underlätta övergången för eleven. Förut krävdes vårdnadshavarnas samtycke, det gäller inte längre. Om vårdnadshavarna blir oense med den bedömning som den överlämnande skolan gör, ska skolan göra en omprövning. Men i slutändan är det den överlämnande skolan som gör den här bedömningen. Har ni frågor om GDPR i skola, kolla in Datainspektionens hemsida www.datainspektionen.se.

Flytta upp elev flera årskurser

Fråga 5: Vad krävs för att radikalaccelerera en elev, alltså flytta upp en elev flera årskurser? Vem eller vilka ska formellt fatta och godkänna beslutet?

Svar: Reglerna om detta finns i 4 kap. skolförordningen. Av 7 § framgår följande. Det framgår av 7 kap. 11 a och 11 b §§ skollagen att ett barn under vissa förutsättningar helt får hoppa över förskoleklassen. Dessutom får en elev i förskoleklassen flyttas till årskurs 1 i skolan, om skolans rektor bedömer att eleven har goda förutsättningar för det och elevens vårdnadshavare medger det. Av andra stycket samma paragraf framgår att rektorn får besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska flyttas till en högre årskurs än den som eleven redan tillhör eller normalt ska tillhöra, om eleven har goda förutsättningar att delta i utbildningen i den högre årskursen och elevens vårdnadshavare medger det. Rektorn beslutar. Beslutet ska vara skriftligt och motiveras. En överklagandehänvisning ska vara med. Beslutet överklagas enligt den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (15 kap. § 1 skolförordningen)

Hoppas ni får god nytta av svaren!

Vi är inte bara jurister!

Genom vår kunskap och erfarenhet av skoljuridik, ekonomi, kvalitetsfrågor samt styrning och ledning av fristående skolor och förskolor kan vi bidra till att barn och elever får en bättre utbildning i en tryggare miljö.